- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
188

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

höll hennes kalla hand mellan sina. Ingendera talade, men
då hon stundom såg upp och fäste den nästan döende
blicken på sin gamle vän, då blef det så trångt i gubbens
bröst, att om han ej kämpat för bibehållandet af sin soldat-ära,
mot hvilken det, efter hans tanke, stred att falla tårar, så
hade han säkert gifvit känslorna luft. Men desto mera
kramade han den lilla handen, andades derpå och bemödade
sig på allt sätt att sprida värma både i den och det
för-isade hjertat. »Guds dom», mumlade han mellan tänderna:
»den eländige har endast varit redskap i en högre hand ..
straffet . . . ve, ve... jag kände det på mig från böijan!»

»Farbror, jag ber af min själs innersta, tala ej så
rysligt!» hviskade Alfhild med darrande röst. »Låt icke oss
bryta stafven öfver honom! Jag visste ju, att det låg ett stort
svart moln och skymde solljuset på min himmel. Ack, det
var det syndiga i min kärlek! Store Gud, låt mig hellre
dö, än lefva med den förkrossande känslan, att jag älskar
en annans make! Tror farbror, att Gud förlåter mitt
omedvetna brott? Jag visste det ju icke! Men jag visste, att
något band honom.»

»Ditt brott.. du är hvit och ren som snö! Dig kan
intet tillräknas, men han, den bofven, måtte ...»

»O, tala ej ut», bad Alfhild med outsäglig ångest, »tala
ej ut en så gudlös tanke.. för min skull, för din stackars
Alfhilds skull, var tålig! Jag vill vara tålig och lida och
tiga, ty Gud fordrar dock något offer för synden. En annans
make ... hu! Mitt hjerta darrar, så att hvarje fiber ryckes
från den andra. . Men säg, hvar skall jag gömma mig, då
han återkommer? Jag kan ej se honom, och hans bild måste
jag rycka ur det arma hjertat, ty då allt nu ligger klart
för min blick, får jag ej ens i minnet njuta af min villfarelse.»

»Och du hatar honom ej», inföll gubben Örnros, »du
vore färdig, tror jag, att förlåta den . .. den ... den ...»

»Hata honom!» afbröt Alfhild, och de stora, sköna
ögonen fästes på gubben med ett uttryck, som kom honom
att sänka sin blick. »Huru kunde jag hata, och hvad har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free