Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der sitt skydd, och hennes kind rcdnar eller bleknar efter
det uttryck, som möter henne ur min blick. Sådan, ja,
sådan måste qvinnans kärlek vara: hängifvenhet, ömt
beroende af den man, vid hvilken hon fäst sig, ej denna
styrka, som icke blott låter honom förstå, att han bredvid
sig har sin jemlike utan till och med låter honom begripa*
att denna styrka ställer honom i ett underordnadt läge.
Nej, alla qvinnans tankar, känslor och begrepp böra
förenas i det enda vetandet att ’hon älskar!’ För öfrigt
finnes ingenting för henne. Hennes älskares eller makes
ord vare hjenne nog, tron på dem hennes verld, hans
vilja, hans beslut den enda geografi, hon behöfver
studera, uträknandet af hans lynnes mörkare och ljusare
skiftningar den enda aritmetik, hon behöfver känna, och
aldrig en vägran att erkänna det hon finnes till endast i
honom!»
Under denna Leilers jemförelse mellan Marias och Alfhilds
kärlek, en jemförelse uppdragen af den skarpaste
sjelfvisk-het, glömde han, hvad icke så sällan händer, en
gudomlighet, hvilken ty värr har flera representanter än sanna dyrkare,
nemligen »rättvisan», ty han glömde alldeles att uppdraga
skilnaden mellan sitt eget uppförande mot begge dessa
qvinnor, hvilket bort öfvertyga honom, att det var hos honom
sjelf och icke hos dem han skulle söka orsaken till
olikheten i deras förhållande. ,. Dessutom återstod för honom
ännu att se om Alfhild i grunden så erkände honom för sin
gud, att hon glömde den guden, som hon från barndomen
dyrkat.
Emellertid satt Maria under det långa afbrottet och
betraktade honom, huru han, efter att så vänligt, nästan
kärleksfullt, hafva kysst hennes hand, på en gång blef tankfull
och stirrande, nästan afsöndrad från allt omkring honom.
»Det är ej möjligt att han kan erinra sig i den verld, der
han nu dväljes, att det finnes en varelse så obetydlig som
hans hustru U tänkte Maria och steg upp från sin stol för
att lemna honom ensam. Hon hade nu velat tala med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
