Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säkert att lysa klar, ty vädret var friskt, och den starka
kölden tryggade den spegelblanka banans säkerhet. Det
beslöts, att man skulle fortsätta resan, och sedan kaffet var
drucket och reskläderna påtagna, sutto de snart i släden.
Pilsnabbt sträckte de små ’norrbaggame’ med sin icke
synnerligt tunga börda" öfver den långa, glatta fjorden. Blum
skyddade sin följeslagerska mot kylan derigenom, att hans
hand omslöt kappkragen och drog den tätare till samman.
Det var skarp köld och blåste en bister nordanvind, men
inom honom fans starkare värme än som behöfdes för att
göra en hederlig karl lika varm om hufvudet som hjertat.
»Jag är så trött!» hviskade Maria och slöt sig
medvetslöst som ett barn närmare intill sin trogne beskyddares axel.
Han hade knappt andedrägt nog att försäkra henne, att
hon kunde hvila lugnt tills de komme fram. Och visst
kunde hon hvila lugnt på det örngottet.
Men gudskelof att allting har så väl slut som början,
och så äfven denna tysta isfärd. Ankomna till svenska
sidan, var vägen så svår, att Blum måste stiga ur och gå
för att hålla släden någorlunda i j em vigt. Då de slutligen
uppnådde stora vägen, var temperaturen i hans inre just
lagom för att låta honom finna sig rigtigt väl vid att åter
komma i en beqväm sittande ställning.... »Det var fan
till väg!» sade han, förnöjd, att den nu låg bakom dem.
»Men det hade ingen fara. Ni var icke rädd, madam
Leiler?» #
»Ah nej, jag sof godt tills vi kommo i land. Men ni
har farit bra illa, min gode Blum!»
*Jag — hvad tänker ni på! Nå, hafva vi icke härligt
månsken? Vi måste åka ett stycke längre in på aftonen.»
, »Som ni tyckerI Jag är så viljelös. Men ju förr vi
komma fram, desto bättre.»
Följande afton i god tid helsade de det Ulla oansenliga
hus, der den fattige kapellpredikanten jemte hustru och två
barn lefde inskränkt och obekanta nästan med allt, som
tilldrog sig utom deras lilla krets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
