Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra redan väl, och Maria erfor snart den ovana lyckan
att få gråta ut vid ett qvinligt bröst, varmt, för hennes
smärta, deltagande äfven i en ordlös sorg.
Blum, som fick disponera gästrummet på vinden,
qvar-stannade några dagar. Under den tiden spatserade han ofta
omkring med Maria i denna lilla afskilda verld, och när de
begge stannade vid någon af dessa små stugor, hvilka under
de solrikaste timmame af dagen voro nästan öfverklädda
med stora fiskhufvuden af torsk och långor till torkning,
då blickade de på hvar andra och tänkte och sade, att
men-niskan dock kan vara nöjd med bra litet, blott icke vanan
vid ett finare lefnadssätts mångfaldiga behof fört hennes
smak långt utom naturens enkla fordringar.
»Huru begagna de fisken?» frågade Maria.
»De sälja den till längre bort boende landtköpmän,
ty utan denna enda vara, hvarmed de drifva handel, skulle
de omöjligt kunna förskaffa sig lifvets mest oundgängliga
behof.»
Maria suckade och tryckte Blums hand.
»Låt oss gå in!» sade hon. De gjorde så, och hon
fann ett högt intresse i att betrakta huru dessa verkliga
naturmenniskor inrättat sig under den långa och svåra vintern.
Männen kokade tran och ansade sin fiskredskap, när vädret var
för mycket svårt att tillåta dem bland de upphuggna isstyckena
finna någon fångst. Qvinnorna spunno och tvinnade garn
till nya fisknät, och barnen, uppkrupna i spisen, hade en
outsäglig glädje vid att steka potatis i askmörjan.
Då de båda fnämlingame återvände från sin utvandring,
sade Maria sakta: »Äfven på detta sätt, Blum, skulle jag
hafva varit lycklig, blott han älskat mig!»
Ett förfärligt hvasst styng genomborrade Blums hjerta:
hon hade ej talat om Leiler på flera dagar. Med ansträngning
svarade han: »Nej, det tror jag ej! Det fordras mer än
kärlekens vilja: det fordras vana från barndomen att finna
sig uti ett sådant lefnadssätt, jemte frånvaro af all kunskap
.om något bättre för att dervid kunna vara lycklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
