Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maria log, men i detta leende låg något, som Blums
skarpa blick icke hade svårt att tolka. Det sade honom
tydligt, att hon ansåg honom ur stånd att fatta allt, som
låg inom området af den mest allsmägtiga känslan. Det
gjorde honom ondt, det till och med sårade honom.
»Ni tror mig då så kall som klipporna omkring oss?»
frågade han med en märkbar anstrykning af förtrytelse.
»Icke det, gode herr Blum! Ni är så varm och ädel som
någon menniska kan vara, men for dem, som älska, ges en
annan art af värma, hvilken blott de kunna förstå.»
»Och till detta antal kan icke jag höra, menar madam
Leiler?*
»Det vet jag icke, Blum, hvad ni kan komma att göra,
men jag tror blott, att det hvarken behöfs vana eller en
fullkomlig okunnighet om något bättre för att äfven i en
så öde trakt som denna känna sig fullt lycklig, om man
lefver der med den man älskar samt är älskad till baka,
ty då fins ej mera inom naturen någon ödslig plats. Kärleken
ger den lif och värma. Men förlåt mig, Blum ! Jag har
aldrig brukat svärma. Jag måste vara mycket svag nu.
Eller är det derföre, att de skarpaste motsatserna oftast väcka
våra sympatier?»
»Ja, till en viss tid», anmärkte Blum, »men själen i
sitt naturliga tillstånd söker något likstämmigt, och ingen
sympati uppkommer, innan den funnit sitt mål.»
»Ah, hvad säger ni, Blum! Huru skulle det då gå med
den, som icke eger något mål, som aldrig skall ega något sådant ? »
»Det var en hemsk tanke, madam Leiler! Bevare er
gud ifrån att nära den .. Ingen är så olycklig, att han ej
åtminstone eger något mål.»
»Ja, etti* svarade hon sorgset, men hastigt afbrytande,
upptog hon ett annat ämne. »Bäste Blum, det klingar så
smärtsamt i mina öron, då ni ständigt begagnar de begge
formella orden, som nu icke mera kunna förenas: ’madam
Leiler’. Gör mig den vänskapen och kalla mig endast Maria
såsom ni ofta förr brukade!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
