Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lam, men undvik mig aldrig, ty då förvandlas kanske
lammet till en tiger.»
Telma nedsjönk i en länstol och lät pannan hvila mot
handen. Våglikt höjdes och sänktes hennes bröst under
dess flämtande bemödande att erhålla luft. Det var
förspelet till hennes framtida äktenskapslif, som nu uppfördes.
Innerligt önskade hon att få dö, att få gå hem till sin
faders hus förr än förhänget uppdrogs till det stormfulla
sorgspel, hvilket hennes mor dagligen förmanade henne att anse
som ingången till lyckans tempel.
»Var icke rädd och blif icke ledsen, Telma!» återtog
Albano med någon återvunnen beherskning, i det han sökte
upplyfta hennes hufvud för att stödja det mot sitt bröst.
Hon bäfvade häftigt till samman. Det gjorde hon alltid vid
minsta beröring af honom, men nu blef denna bäfvan en
spasmodisk rörelse. Det förekom henne liksom tigern redan
längtade efter hennes blod. »Låt mig vara, låt mig vara!»
bönföll hon ångestfull och sökte befria sitt hufvud från
Albanos omfamning.
»Jaså, du ryser för mig!» Han släppte henne och gick,
under våldsam skakning, upp och ned i galleriet.
Han vågade icke afgöra med sig sjelf om det han nu
sett var något talande bevis mot henne, ty han egde ännu
nog sans att inse det förskräckelsen och fruktan att reta
honom möjligen kunde hafva föranledt hennes nekande.
Kanske hade hon också icke sett Leiler. »Nej, jag vill ej
döma henne på så lösa grunder!» tänkte han.
»Misstankar sådana som dessa äro troligen endast afskyvärda foster
af min rasande svartsjuka. Öfver dess utbrott måste jag
vaka. Men som en skicklig jägare vill jag ligga på lur. . .
Det var ett godt förslag af min far att taga honom i huset.»
Under fortgången af dessa idéer fick hans utseende ett mera
menskligt uttryck. Han bemödade sig att deruti lägga en
så stor anstrykning af lugn, som det var honom möjligt att
antaga efter en sådan inre hvirfvel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
