Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket säkrare som just samma qväll, när Stina var inne
och passa’ opp vid bordet (norrmannen var då redan sin
kos), så sa’ prosten, liksom händelsevis kan tänka, till
kapten: Du Örnros’, sa’n, ’den der historien är just inte
kungsord heller. Jag tyckte att norrmannen var en stor
skräf-lare. Vill arkitekten sjelf berätta, att han är gift, så gerna
för mig, jag gratulerar, men är han’et inte, så skulle vi helt
säkert göra’n en dålig tjenst med att sprida ut’et. Och
derför,’ sa’ han, ’skall jag inte råda någon i mitt hus att springa
med historier.’ Stina förstod nog, hon, hvad det talet betydde,
för hon fick i det samma ett par ögon af prosten, så att
hon så när var på vippen att dåna, hon med, men hon repa*
sig i draget, och när hon räckte fram tallriken, såg prosten
helt mildt på’na och sa: ’Ta inte så illa vid dig, Stina!’
sa’ han. ’Ur prostens hus bör sladder aldrig utgå, och det
kunde vara arkitekten en stor förargelse, om ett sådant kom
i omlopp.’ Stina neg bakom stolen så djupt hon kunde
och tacka’ sin gud och sin himmelske fader, när herrame
gick från bordet, så hon fick komma i kökskammaren och
hemta andan. Och nu ser nådig fröken, att när en lägger
det ena till det andra, så blir det så klart som ränderna i
en ny ylleväf.»
»Ja, ja, Anna, du är icke utan din lilla
skarpsinnighet! Men efter prosten i alla fall icke vill (en sak, hvaruti
han har ganska rätt), att några sladderhistorier utgå från hans
hus, så finner du att din skyldighet fordrar att tiga med
hvad du hört af Stina. Och jag vill ej heller nämna något
om en sak, hvarmed vi hafva alldeles ingenting att beställa.»
»Nej, inte vi, nådig fröken, men mamsell Alfhild, hon
har dess mera att beställa med den!» invände Anna.
»Fröken kan aldrig tänka hur grufligt hon sörjer den
otäckingen. Och en otäcking är han ... så högfärdig, att han
aldrig ens såg på mig en enda gång, mig, som sjelfva grefve
Albano inte håller sig för god att tala med. Men nog må
fröken tro, att jag vet att tiga. Det vore min sann inte råd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
