Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, men till dess, Leiler!» Alfhild såg honom bedjande
i ögonen.
»Till dess skola vi vara tåliga», fortsatte arkitekten, »se
hvar |andra ibland, men ej så ofta, att det ger verlden
anledning till hviskningar. Då är du väl nöjd och har inga
flera betänkligheter. Vi hafva då äfven fullgjort allt hvad
allmänna omdömet fordrar, för att lemna oss oantastade.»
»Det är väl så, men allmänna omdömet är icke det
värsta vi hafva att befara. Den ogillande rösten inom våra
egna bröst, Leiler, blir en långt strängare domare än verlden.
Ah, trolofvad med en annans make! Min själ ryser. För
mitt lugn, mitt hjertas frid, för min eviga frid, låt
oss anse all förbindelse oss emellan upplöst — till dess att
ditt äktenskap är upphäfvet.»
»Alfhild, du begär något, som kan hafva långt farligare
följder för oss begge än de sjukliga skrupler, hvarför ditt
hjerta nu bäfvar. Besinna dig väl, min älskade, låt det ej
blifva ögonblicket, som afgör detta! Betänk, öfverväg noga,
innan du tager ett beslut, som skall hafva åtminstone på
mig ett mångfaldigt inflytande. Alfhild, min enda, dyra
Alfhild, om du kunde se in i min själ, om du kunde känna den
skakning, som blotta tanken der framkallar, att ej mera
något band finnes mellan oss, då skulle du qväfva dina
oförnuftiga griller och frukta att återväcka de vilda stormar
i mitt bröst, hvilka din kärlek och öfvertygelsen att vara din
nu bekämpat och öfvervunnit.»
Arkitekten tystnade, men hans öga, i hvilket en farlig
eld glödde, talade ett mägtigt språk, och de mörkröda skyar,
hvilka jagade hvar andra öfver hans ansigte, gåfvo ett
återsken af det våldsamma uppror, som börjat brusa inom honom
vid den mördande tanken, att hon, hon, som skulle se sitt
allUi honom, var mägtig af ett sådant motstånd.
Alfhild kände sig fattad af en obestämd aning. Redan
sväfvade de eftergifvande orden på hennes läppar, då det
skrapade i förstugan. Nästa sekuod stod prosten i salen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
