Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi äro ju inga spökrädda barn, hvilka skrämmas af gud vet
hvad. Tillåt mig således fråga, hvad ni åsyftar med dessa
besynnerliga häntydningar?»
»Hvad jag åsyftar, det trodde jag ni förstod, liksom
ni borde förstått, att min kännedom om dessa sagor hvilar
på en rättmätigi grund. Men om mina ord varit på orätt
plats, har jag ej vidare att tillägga, ty då denna stund icke
fört oss närmare hvar andra, lärer någon annan svårligen
göra det!» svarade arkitekten stolt och grep efter sin hatt
med en grad af sjelfbeherskning, som i närvarande
ögonblick måste kostat honom otrolig ansträngning.
Frenkman syntes obeslutsam. Han liknade en person,
som vid kanten af en djup graf besinnar sig, om han skall
söka kasta sig öfver, men blir stående på samma plats, oviss
om han kan lyckas dervid.
»Herr arkitekt!»
»Herr prost! Tillåt mig nu bjuda farväl och tacka för
den gästfrihet, som fordom bevisades mig ... Hvad jag
in-hemtat om edra familjeförhållanden blir oss emellan. Ord
sådana som dem vi vexlat, upprepar man ej gerna, och ni
bör vara försäkrad, att Jeames Legangers händelser i Sverge
skola dö med mig, ty ehuru jag varnade er, kan det icke
vara min mening att störa friden i ert hus till tack för er
forna välvilja. Men der uppe» (han sträckte handen mot
himlen) »styr en högre magt och håller i sin hand de
osynliga trådarne, vid hvilka vårt lifs väl eller ve äro fästade.
Han dömer i den sak, som genast stäldes under guds dom.»
Med raska steg gick Leiler mot dörren. Då han
redan var på tröskeln, hejdades han af prosten, som med
ansträngning yttrade: »Herr Leiler, vi skiljas ej som ovänner!
Jag har ingen rättighet att underrätta mig om edra
slägtför-hållanden, jag börjar dock ana, att ett sådant måtte funnits
mellan er och den person, hvarom vi nyss talat. Men,
herr arkitekt, jag är en fridälskande man och en stor hatare
af alla stormiga uppträden. Jag ber er derföre af hjertat,
låt allt hvad vi här talat bli oss emellan, ty min gamle släg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
