Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, så godt var det. Herr arkitekten har vid min
ära allt låtit vänta på sig länge nog.»
»Något, herr grefve, men så har icke heller årstiden
varit särdeles gynsam för arbetet. Emellertid skall det nu
gå med förnyad drift.»
»Ja, jag betviflar icke, att herrn sätter lif och rörelse
i verket. . Men kom hit för ro skull och se på min
byggmästaretalang. Jag ärnar uppföra ett nytt stall.. tror herr
Leiler, att den här planen duger?»
Arkitekten gjorde artigt sina inkast och ändringar, och
grefven blef alldeles förtjust öfver det ljus, som dervid
uppgick för hans eget artistiska hufvud. Under tiden besegrade
grefve Albano det första intrycket till den grad, att han, för
att följa den plan han fattat, gick fram till bordet och stälde
sig der så obesvärad som möjligt, för att se på den vane
byggmästarens dristiga kors och nya drag.
»Det är mig en fägnad, att se herr grefven återstäld
till helsan!» yttrade Leiler och mätte med en hastig blick
Albanos kantiga ansigtsdrag. De voro lugna till utseendet,
liksom arkitektens egna, men emellanåt halkade från
beg-ges ögon en och annan försigtigt spanande blick.
»Herr Leiler tycker Albano ser friskare ut nu, än då
herm lemnade Hammarby?» yttrade grefven. »Det är ej
heller att undra öfver. Han tager nu mot gratulationer
såsom förlofvad med sin kusin fröken Rawenstein.»
»Verkligen!» Arkitektens ögon blixtrade klarare, och
hans lyckönskan uttalades i valda ordalag.
Den, som minst kände sig till freds, var grefvinnan,
hvilken fann sin mans förtroliga ton med byggmästaren nog
betänklig, och ännu mera betänklighet fann hon vid inbjudningen
att stanna qvar i resdrägten, en sak, som bestämdt stridde
mot alla antagna regler. Leiler hjelpte henne likväl sjelf
ur denna obehagliga ställning, ty sedan han fullkomligt
till-fredsstält grefven i afseende på stallbyggnaden, aflägsnade
han sig för att taga de nya rummen i besittning.
Grefvinnan, i hvars ynnest han steg åtminstone för ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
