- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
10

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

grundade på den omständigheten, att hennes ögonlock för
hvaije gång hemsöktes af en lätt darming, utan att de
öppnade sig.

Ändtligen var perlfisket slutadt, och man satt åter
stelt och styft i sina fåtöljer. Téet kom in, och medan
Telma serverade det, fick hon rådrum att hemta sig.

»Eger herr Leiler någon färdighet i denna talang?»
frågade grefven och visade på spelbordet, som ordnades af
en betjent. »Vi roa oss om aftname med att göra hvar
andra bet, och har herrn lust att vara med, så taga vi ett
parti boston.»

Med en artig bugning förklarade arkitekten, att han egde
ringa kännedom om kortspel, men att han likväl med nöje
ville bemöda sig att genom uppmärksamhet ersätta hvad
som brast honom i öfhing.

De äldre damerna började ordna sig omkring det med
kort och marklådor försedda spelbordet. Friherrinnans
guldsnusdosa och grefvinnans kristallflaska med ögonvatten lades
bredvid batistnäsdukarne, konserverna togos fram och påsattes,
vecken på sidenkjortlarne lades till rätta och mopsen jemte
dynan flyttades efter.

När allt var i vederbörligt skick, intogo grefven och
arkitekten sina platser, färgerna drogos, och Leiler fick den
oskattbara lyckan att blifva grefvinnans medspelare.

»Men vi låta icke taga vår gamla tur ifrån oss, min
nådiga svägerska!» sade grefven och blandade korten med
mycket behag. Friherrinnan nickade, log och gick ända
derhän i nedlåtenhet, att hon bjöd Leiler en pris att
uppfriska sig med.

Och medan nu de tysta, men regelmessiga utropen af
»boston, mitt herrskap» . .. »sju spel» ... »pass» .. . misär»

... »grandmisär», m. m. läto höra sig från ena ändan af
salongen, ljödo halfhögt hviskande ord från divansbordet och
hvilka, på afstånd uppfattade, gåfvo en aning om den
Ijuf-vaste förtrolighet, men, hörda på närmare håll, medförde
begreppet om något annat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free