Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bakom örat och blicken stirrande i taket: »hedrat låter bra
främmande!» Men fröjdat, fägnat kunde icke användas, enär
sjelfva förtroendet var af den beskaffenhet, att det ingalunda
kunde anses för någon fröjd att få mottaga det. Således
förblef det vid det förstnämda). .. »har, så sorgligt det än
var, likväl skänkt mig en stund af obemängd sällhet: det
var ju från er! (Huru de der orden så hastigt kommo på
papperet, visste Blum icke sjelf: det var hans osynlige hjelpare
som förde handen.)
»O, Maria» .. {01 är ett utrop hvilket hvar enda menniska
vet att begagna vid alla möjliga förhållanden, i prosa och
poesi, i tal och i skrift, i kärlek och i vänskap. Det är
nu, gud ske lof, så häfdvunnet, och har så mycket anseende,
att ingen vågar med en halfdragen anda antasta det såsom
någonsin på orätt plats. Derföre blef ej heller nu fråga om
att det icke äfven passade i Blums bref). . . »O, Maria,
hvad jag under dessa tre månader lidit af tanken på ert
förtvinande lif der borta bland de vilda klipporna, dit jag
af själ och hjerta ångrar att någonsin hafva fört eri Det
kan ni väl knappast tro, ty ni föreställer er alltid, att jag
är så kall. Nej, Maria, kall är jag ej, snarare för varm,
men i mitt lugna, allvarsamma väsende, hvilket är min natur,
råder denna stiltje, den ni ofta förmenat icke kunna häfvas
af några stormar. Ni har dock orätt, och ni borde först
af alla veta, att en lugn yta icke alltid döljer ett lugnt,
kallt hjerta.»
(Blum genomläste nu hvad han skrifvit. Det var väl,
tyckte han, si och så, men en vän, »en trofast vän» ...
det var hennes eget uttryck. . . borde väl ega rättighet att
tala om hjertat. Ingenting var sagdt, som kunde förolämpa,
ingenting, hvaraf den mest skarpsinniga qvinna kunde draga
den slutsats, att hon var älskad. Nej, bevars, det var allt
väl betänkt och lagom afpassadt efter deras grannlaga
förhållande till hvar andra.)
»Men låt mig nu tala om er sjelf, Maria! Jag fruktar,
att den enslighet, hvari ni lefver, ofördelaktigt inverkar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
