Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derom med henne, ett allt för plågsamt intryck på honom.
Det måste likväl ske, och sedan pennan tre gånger blifvit
formerad och pröfvad och Blum deremellan gnidit sig i
pannan, upptogs tråden sålunda:
»En sak i ert bref, Maria, skulle jag vilja kalla
öfver-drifven svaghet, om jag icke på samma gång, då jag känner
mig frestad att fördöma den, likväl måste medgifva att
den icke just är onaturlig: jag menar er förfrågan om Leiler.
Jag har haft tvenne bref från honom, det första skrifvet
under hans resa genom Danmark, och det andra vid
ankomsten till Sverige och den bestämda orten. Som jag kan
sluta, var hans lynne af en mera lugn och stadgad art, så
länge han ströfvade genom Seeland och Fyen, men det
tyckes hafva ändrat temperatur, sedan han kom till Hammarby
och är nu, liksom sjelfva brefvet, idel gåtor, dem jag
hvarken kan eller vill försöka tyda. Hvad jag emellertid tror
mig kunna säga, är att för oss obekanta förhållanden, hvilka
legat och hvälft sig under många år i hans hufvud, utan att
mogna, nu tyckas befinna sig på någon öfvergångspunkt.
Jag vet icke huru det är, men jag har en viss aning som
säger mig, att Leiler spelar något slags högt spel i Sverige,
något som jag fruktar skall blottställa hans lycka och
framtid för en svår stöt. Måtte blott icke äfven hans heder deri
vara inblandad! Men naturer sådana som hans kunna sällan
beräkna huru långt de gå eller hvar de slutligen stanna.
Rörande fortgången af äktenskapsskilnaden yttrar han
blott i allmänhet en stor förkärlek för de svenska lagarne,
hvilka hastigare än våra befordra afslutandet af sådana saker.»
(Här måste Blum ovilkorligt upphöra. Han var för ingen
del nöjd med hvad han skrifvit. Dels hade han råkat in
på ett ämne, hvaröfver han väl sjelf mycket grubblat, men
det hade likväl ej varit hans afsigt att dermed väcka några
sårande föreställningar hos Maria, och dessutom voro hans
ord, ehuru de egde sanningens stämpel, betydligt isiga, det
kände han. Men han kände tillika, att om han än skrifvit
om det femton gånger, så fans det likväl i sjelfva saken någon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
