Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är sant, farbror . . men hvarföre har han icke
kommit till baka?»
»Kommit till baka, säger du! Hur kunde han väl det,
då din far sagt, att han först vid processens slut finge höra
åt? Det var ju ingenting att komma hit för, begriper du väl.»
»Nå, men då måste det ju ock vara orätt, att jag går
dit ned. Gud vet, att jag ville gifVa många veckor af mitt
lif för att rigtigt få fröjda mitt hjerta vid hans åsyn, men
jag vill icke göra något, det jag måste förebrå mig såsom
anstötligt, kanske till och med syndigt.»
»Du vurmar, flicka, ja, min själ gör du det! Vi gå ut
att promenera, njuta af den sköna aftonen, se med det
samma på kyrkobyggnaden och tala ett par ord med
byggmästaren, om han är der. Kan detta blifva anstötligt eller
syndigt, så förstår jag mig hvarken på det ena eller det
andra. Men gör som du vill.. jag menade väl och tänkte
det kunde göra dig godt.»
»Ack ja, det skulle det visst göra», svarade Alfhild
lifvad, »och efter farbror tror, att det icke är något ondt i
saken, farbror, som är så samvetsgrann, så vill jag gerna
gå. Jag önskar blott trösta honom en smula och sjelf
erhålla litet tröst. . då blir det bättre för oss begge.»
De gingo ut genom den rödmålade grinden och togo
vägen nedåt den nya kyrkobyggnaden.
Den friska, sköna taflan, som låg utbredd för deras
blickar, inverkade med mägtig kraft på deras själar. Alfhild
hade icke sett den sedan juni bredt sin fina, gröna
sammets-drägt öfVer fält och träd. Hon insög med fulla drag den
rena njutning, som i hvarje susning genom,de gamla
popp-lame strömmade mot henne. Der låg på ena sidan af udden
den förfallna grå kyrkan och speglade sig lik en vingskjuten
örn i insjöns lugna, af ingen enda flägt krusade yta, och
på den andra höjde sig de ståtliga murarne af det växande
templet. I bakgrunden syntes de väldiga ruinerna af det
gamla slottet, och det nya glänste mot solens af guld och purpur
virkade pell. Hela denna tafla var omsluten i en ram,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
