Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bildad af skogskullar, den ena höjd öfver den andra och
vid hvilkas fot grönskande åkerfält i fredlig endrägt slingrade
sig vid sidan af blomstrande ängar. Hela naturen tycktes
hålla sabbat: så fredligt, skönt och lugnt kändes det i dess
härliga, praktfulla rike. Men då ljöd på en gård det friska
bullret och det orediga sorlet af arbetarne vid kyrkobyggnaden.
Folket hade hållit en liten hvilostund, men nu gick det löst
med förnyad kraft, och genljudet upprepade vidt omkring
arkitektens befallningar. Han stod uppe på ställningen,
som förde till den högst uppförda muren.
Alfhilds arm tryckte hårdt farbroderns. »Se», sade hon
nästan andlös, »är han ej härlig, der han står så högt uppe
och svänger näsduken öfver hufvudet. Han liknar en ...»
Flickan häpnade öfver sin egen inbillnings djerfva flygt,
och farbror Sebastian fick ej veta hvad hon tyckte arkitekten
i denna stund mest liknade. De trädde närmare under
ställningen, der Leiler just, med ledig, behagfull hållning,
stod lutad mot yttersta kanten af det uppförda brädvärnet,
som tj enade till arbetarnes fotfäste under deras vandringar
omkring muren.
»Guds död, se upp der nere!» röt hans befallande röst,
då ett småstensras från andra sidan af muren yrde ned
och tycktes hota att krossa allt, som befann sig der under.
Men han var nära att svigta och falla ned, då han upptäckte,
att det var Alfhild och hennes gamle vän, som befunno sig
der. De hade likväl redan dragit sig åt sida*h och stodo i
alla fall för långt ifrån att kunna nås af de kringflygande
lerstyckena och stenarne. Arkitektens skarpa blick upptäckte
genast, att det endast var afståndet, som förstorat faran. Med
dämpad röst mellan köld och höflighet yttrade han, i det
han lyfte på mössan och böjde sig framåt så mycket
hans farliga ställning medgaf: »Platsen der är högst osäker
. . behagar herrskapet draga sig åt höger!» Och derefter,
liksom ingenting förefallit, vände han sig om och fortsatte
helt lugnt de befallningar han hade att utdela.
Alfhild förmådde knappt hålla sig på fotterna; hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
