- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
45

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lätta signalen, som ännu flägtade mellan de svarta klyftorna,
flög Blum åt den sida, der den kära fridshelsningen helgat
hans ankomst, och ehuru icke van att klättra på så branta
och slippriga stigar, uppnådde han dock snart målet. Maria
stod på en liten grönskande gräsfläck mellan tvenne remnade
klippmassor. Platsen var rymlig nog äfven för Blum. Han
hoppade dit ner, fattade den dyrkade qvinnans hand och
tryckte den utan ord till sina läppar... Hvem har ord i
första ögonblickets återseende I

Men Marias känslor, som blott voro den tacksamma och
tillgifna vänskapens, fingo snart luft . . . »Gode, vänfaste
Blum, huru mycket är jag ej er skyldig för den
outtröttlighet, hvarmed ni beskyddar den öfvergifna! Mitt hjerta är
så fattigt, att det icke ens eger nog tacksamhet för att
kunna vedergälla er...»

»Fattigt på tacksamhet!» inföll Blum med en så
underligt vek och darrande ton, att Maria nästan trodde honom
vara sjuk. »Jag vill ju icke hafva, begär ju icke någon
tacksamhet derför, att jag endast uppfyller hvad.. • hvad
min pligt som menniska, som vän bjuder mig...» De sista
orden framkommo något stympade och orediga.

Blum kände, att det ej var så lätt att besegra känslorna,
som han hittills förmått. De lågo ej stilla, ehuru befalda till
stillhet: de vågade både hemligt och öppet uppresa sig mot
hvad han strängt föreskrifvit dem. Han var ytterst missnöjd
med sig sjelf. Maria, tänkte han, måste vara blind, för att
icke märka hvad som nu föregick inom honom.

Men var hon väl nu i sjelfva verket så blind, att hon
ej gaf akt på den lidelse, som stormade så nära omkring
henne? Vi våga ej rätt afgöra detta. En qvinna, som lik
Maria står på yttersta kanten af den smala stråten mellan
det förflutna, som egde en framtid, och en framtid, som ej
mera kan fröjda sig åt det förflutna, befinner sig i en så
kinkig ställning, att man ej har rättighet att utforska hennes

hemligheter.....Få lägen i en ung qvinnas lif kunna också

jemföras med det att se sig tvungen till skilsmessa från den,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free