Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, det förstås... jag vet bara icke huru, och ej
heller blir jag rätt klok på, att vår oskyldiga Telma skulle
kunna glömma sig ända till en amurett.»
»Fy, så du talar, min vän! Kan du begagna ett
så illa ackrediteradt uttryck, när fråga är om en flicka,
uppfostrad under mina och min systers ögon. Jag trodde, att
du haft mera förtroende till din hustru.»
»Min söta du, sådant fattas mig aldrig. Men om du
är så öfvertygad, att ingen kärlek kan komma i fråga,
hvad i guds namn är väl då att befara? Låt dem då rida
bäst de behaga!»
»Jaså, man har ingenting att befara? Min käre man
jag måste då säga dig, att det gifves ett slags platonisk
kärlek, ingalunda att narras med; det är den jag befarar,
och det är dess följder jag vill förekomma, så vidt det står
i min förmåga.»
»Bah... platonisk kärlek, min bästa — på min ära,
bara nonsens! Låt du saken vara, kära Henriette; man gör
bäst att hvarken se eller höra sådant.»
»Liksom jag icke visste det!» svarade grefvinnan litet
harmsen. »Af denna orsak har jag hvarken sett eller hört
på ett helt år, och af samma skäl icke velat rådgöra derom
med min syster. Jag vet, att hon skulle lexa upp flickan,
och det duger alls icke. Telma bör så länge som möjligt
vara i den öfvertygelsen, att ingen kunnat märka någonting
så otroligt löjligt som att en fröken Rawenstein, grefve Albano
von H:s fästmö, rodnade och darrade vid första ljudet af
byggmästaren Leilers steg.»
»Och det der har du likväl sett?» frågade grefven.
»Otaliga gånger», sade grefvinnan, »sett huru hon om
aftonen vid hans ankomst af ren förlägenhet sopade perloma
i golfvet, hvilka Albano lagt i ordning, sett, att arkitekten
väl förstått sina fördelar utan att våga begagna dem, sett
Albano blekna och rynka pannan och darra af häftig rörelse,
då han märkt hvad han trott sig ensam förstå. Men det
är icke värdt att uppräkna allt hvad jag sett: nog, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
