Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra hos er!» fortfor Albano. »Min fästmö är särdeles
förtjust att rida, men ty värr, som ni lätt kan föreställa er,
är jag icke någon passande ledsagare. Min helsa har på
senare tider helt och hållet förbjudit mig det, men då jag
i alla fall icke gerna nekar henne någon önskan, skulle ni
förbinda mig genom att rida med henne en timme eller par
om dagen. Jag inser, att en så skicklig lärmästare skulle
blifva henne af stor nytta.»
»Jag känner mig på det högsta smickrad genom herr
grefvens förtroende», svarade Leiler, utan att ett enda drag
i hans ansigte förrådde hvarken glädje, ledsnad, triumf eller
liknöjdhet, »och hvad min vilja att rättfärdiga det beträffar,
behöfver icke tilläggas, att herr grefven har att befalla öfver
min tid och mina obetydliga insigter i ridkonsten.»
»Nå väl.. . Redan i eftermiddag kan ju då början göras ? »
Leiler bugade sig till tecken af medgifvande, och Albano
steg uppför trappan för att i salongen invänta Telma.
Eftermiddagen kom. Friherrinnan, som gerna såg sin
vackra dotter till häst och visst icke hade något emot en
grundlig kännedom af konsten att styra det eldiga djuret (helst då
sådant föreslogs af fastmannen sjelf), var ganska förnöjd
och lade sjelf hand vid dotterns toalett. Telma kunde alls
icke begripa huru en så underlig tanke uppstått i Albanos
hjema, men hon vågade icke vägra den, för att ej väcka
hans misstankar rörande skälet för en sådan obenägenhet.
Hvad hon kände — det visste blott hon sjelf.
Ridhästarne stodo sadlade. Leiler var redan färdig och
gick af och an på gården, medan han emellanåt besigtigade
sadeln och betslet på frökens häst. Det tycktes allt vara i
god ordning: blott hon sjelf fattades ännu. Då trädde
grefve Albano med sin fastmö ut från östra flygeln. Telma
var klädd i en lång ridklädning af mörkgrönt sammet. På
hufvudet bar hon en liten hatt af samma färg och tyg, som
blott till hälften skuggade lockame, hvilka lekte omkring pannan,
och vid hatten var fäst, med en agraff, en svart slöja,
som luftigt sväfvade både kring ansigtet och nedåt axlame.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
