Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom slottet. Det var bestämdt, att grefve Albanos bröllop
skulle firas i medlet af november. Vid samma tid skulle
Leiler afresa, och grefvinnan ville nödvändigt, ehuru hon ej
kunde säga det direkte åt sin son, att den högtidliga akten
icke skulle försiggå förr än den förhatlige byggmästaren
afrest. Men till allas outsägliga förvåning gick dag efter dag,
och grefve Albano talade hvarken om bröllop eller brudskrud,
morgongåfva eller andra tillredelser. Han talade alldeles icke
ens med Telma, utan gick tyst och sluten af och an i sina
stora rum och blickade emellanåt i de höga speglarne,
helsande och hånleende åt sin egen bild, hvilken för hvarje
natt, som utslog sina svarta vingar öfver jorden, blef allt
mera gul och tunn, allt mera sjuklig och lutande. Ibland,
då han var inne i salongen hos de andra, kunde hela
timmar passera, under hvilka han oafbrutet satt och tuggade på
naglame eller i skygd af det långa håret, som utan ordning
hängde omkring pannan och ansigtet, stirrade på Telma,
hvars hjerta kände sig allt mera beklämdt, ja, stundom så
hoppressadt, att hon trodde det brista i saknad af luft.
Telma lefde, men hon trånade bort. Och när hennes blick från
den hemske brudgummen sväfvade öfver till den snart
stundande bröllopsfesten, då förekom hon sig sjelf såsom en döds-*,
brud och ryste af medömkan med sitt eget unga väsande.
Nalkades henne Leiler någon gång för att med ett par
drop-par af det söta giftet från sina läppar brädda den fulla kalken,
hvilken hon måste tömma, kände hon på en gång en
förunderlig hetta och kyla darra genom sina lemmar. Det
magiska välde, arkitekten utöfvade på henne, tycktes henne ej
mera vara den första ljufva känslan af tvenne likstämda
hjertan, som öppna sig för hvar andra. Nej, långt derifrån!
Hon erfor till och med en hemlig afsky för den man, som,
förenad med en qvinna genom äktenskapets helgade band,
närde en otillåten låga för en annan — ja, kanske för tvenne.
Det var afskyvärdt, och likväl tjustes hon af hans röst, hans
blick, af hvarje hans rörelse.
Kyrkoinvigningen IL 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
