Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röst. »Nu vill jag tala med henne .. gå in och säg henne,
att jag på en liten stund önskar störa hennes enslighet.»
»Som herr grefven befaller!» svarade Anna, bemödande
sig att samla hela sin sansning.
Hon gick ut, men grefven blef, till hennes förskräckelse,
qvarstående på tröskeln och skulle således se att hon icke
öppnade dörren, hvilket hon naturligtvis ej kunde göra, då
hon icke hade nyckeln. Annas belägenhet var förtviflad.
Hon bultade på, men då intet svar hördes, yttrade hon, att
fröken må hända hade somnat.
»Hon kan icke sofva så tungt, att hon ej skulle höra ...
dessutom lär hon ej sofva!» Han trädde sjelf fram till
dörren och lät sina magra knogar tre gånger ljuda mot den.
»Låt upp, Telma», sade han otåligt, »jag vill tala med dig
om något, som vi i afton böra afgöra» .. . Allt tyst... »Låt
upp, låt upp», röt han vildt, »drif icke gäck med mig på
dubbelt sätt! Låt upp, eller ...»
Då svar icke heller nu följde, flög dörren i nästa ögonblick
upp genom en våldsam stöt mot låset, och med det
flämtande ljuset, som han ryckt till sig från Anna, stod han midt
inne i det mörka, toma rummet. Han gick fram till sängen
och lyste på den. Gardinen var tilldragen, men sängen tom.
Ett par ögonblick stod han och såg sig omkring med blickar,
som återgåfvo en vansinnigs ’slöa förundran, men på en gång
skrek han till, eller, rättare, upphäfde han ett rytande, i det
han grep Anna om halsen och tryckte henne mot väggen.
»Tala», sade han hest. »Hvar är fröken? Besinna dig. ..
ljug icke! Se noga på mig, jag stryper dig, om du ej talar
sanning?-»
Halfdöd af ångest, svarade den olyckliga: »Släpp mig,
släpp mig, för guds skull, och jag skall säga det!»
»Godt!» ... Han släppte sitt hårda tag om hennes
hals, och Anna berättade då, att fröken på en stund velat
gå till grottan, men att hon förbjudit Anna att säga det,
emedan hennes frånvaro under den stormiga aftonen kunde
väcka oro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
