- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
84

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Arkitektens hufvud lutade sig till hennes knä. Hon
böjde sig for att vidröra hans panna. Hennes lockar skuggade
bådas ansigten.

Då glimmade liksom ett par eldkulor mellan de höga
trädstammame nära dem, och ett vildt tjut återgaf Leilers
sista ord: »Jag kan blott evigt tillbedja dig.» Det var
ett förfärligt genljud, hvilket icke ens sjelfva stormen
förmådde öfverrösta.

»Albano!» framsuckade Telma, fattad af en konvulsivisk
rysning, och hennes hufvud tryckte sig fast intill Leilers axel.
»Han skall...»

»Ja, han skall hämnas sin heder, sin försmådda kärlek,
trolösa!» Och blixtsnabbt fattade den ursinnige mannen
om hennes smärta lif med sina långa fingrar.. sjelfva
hand-lofven pressades så hårdt intill hennes sida, att hon qvidde
af smärta . . . »Hämd .. hämd!»

Men nu grep honom arkitektens kraftfulla arm. »Släpp
henne, vansinniga menniska! Hon är så oskyldig som guds
englar.. Af en händelse träffades vi här, och ...»

». .. och då tillbad du, usling!» skrek Albano alldeles
vild. Men på en gång, liksom en dager från afgrunden
uppgått i hans själ, blef han stilla. Hans blick mätte arkitektens
i dunklet nästan kämpahöga gestalt. Han måste blifva utaf
med denne ... »Telma, kom du verkligen hit af en händelse?»

»Vid min salighet, Albano, det gjorde jag! Men om
du icke släpper mig, dör jag af ångest.»

»Åh, lappri! Du sade likaså den der aftonen, du minnes,
då du satt på sängkanten och ville sjunga vaggsånger för
mig. Nå — om du är oskyldig, skall du få göra det än
en gång. Men utan vittnen vill jag från dina läppar, just
här, här, hvarest jag nu fann dig, höra hvad som förosakade
den scen, jag bevittnade. Behagar arkitekten gå förut.. vi
komma sedan efter!»

»Nej, vid gud, jag går icke ur stället! Tror ni att
jag skulle kunna lemna henne ensam med er? Nej, vi gå
alla eller ingen!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free