- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
89

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Borgstedt hörde ej vidare ... han ilade af med drängame.
»Har någon sett om arkitekten är hemkommen från
prest-gården?» frågade han.

»Ja, för en god half timme se’n!» svarade den ene af
karlarne. »Jag tog mot hästen.»

»Det är mörkt i hans fönster, och icke fans han der uppe!»
mumlade Borgstedt, i hvars tankar ett förskräckande ljus
började uppgå och hvilket kom sanningen fullt nära, då de
första nödropen hördes från sjön, åtföljda af grefve Albanos
skratt, som återljöd bland bergshällarne.

»Spring, karlar, allt hvad ni förmår! Här är olycka
på farde, någon är i sjönöd. Lossa båten vid bryggan.
Spring, spring...» Den nära sjuttioårige gubben dignade
mot en trädstam.

Emellertid hade det blifvit rörelse och larm i slottet.
Grefven kom ned. Man flög till frökens rum, hvars utseende
så när skrämt ett slaganfall på den af ångest fattade modern.

»Om bara jag sluppe ut, skulle jag tala om allt i hop!»
ropade Anna från sitt fängelse.

»Hvar är då nyckeln?» frågade grefven.

»Grefve Albano tog ur den, då han sprang efter fröken
till grottan.»

»Till grottan!» En skakning genomflög de bäfvande
föräldrame. Grefven rusade ut och efter honom friherrinnan.
Hela slottets personal kom i rörelse.

Endast grefvinnan satt andlös på soffan, pressande
handen mot bröstet. Hon kom i håg första lysningsdagen,
då Telma velat öppna sitt hjerta för henne. Grefvinnan
hade dragit sig till baka, och ensam med sina qval, nekad
trösten af att utgjuta dem, att höra fridens ord från
moderliga läppar, hade kan hända den olyckliga sökt en annan
brudkammare än den man fimnat henne. Mörka bilder
uppjagade grefvinnans inbillning. Hennes kropp skalf af frossa.
Likväl egde hon ej styrka att lemna detta rum, der den
inslagna dörren, hennes sons verk, vittnade om det förfärliga
raseri, som måtte beherskat honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free