Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I parken var det nu så upplyst af lyktor och bloss,
att det på afstånd föreföll som om ett fyrverkeri der varit
anstäldt. Men det var ett fyrverkeri af hemsk beskaffenhet.
Då grefven hann ned till bryggan, kommo de båda
karlarne, som först hunnit lossa båten, till baka — och den
var icke tom.
Leiler, hållande i sina armar den förbleknade bruden,
satt i bakstammen och såg med mörkt blixtrande ögon på den
vid bryggan stående skaran. Sjelf var han förfarlig att
skåda. Hans annars så manligt friska ansigte syntes hvitt
som det skum, hvilket yrde omkring honom, och det svarta
håret flög vildt kring den molndigra pannan.
Då båten rörde vid kanten af bryggan, sträcktes alla
händer ned för att mottaga fröken, men friherrinnan stötte
undan de personer, som ville hålla henne till baka, och
trängde sig fram.
»Telma, Telma», ropade hon med sönderslitande röst,
»svara, mitt lif, mitt ljus!» Hon vred förtviflad de långa
flätorna af dotterns silkeslena hår. . . »Svara, svara!» . ..
Och vidt omkring upprepade ett klagande genljud: »Svara,
svara!»
Förgäfves kallade hon på dottern, den hon med så
verldslig ifver uppoffrat. Intet svar följde, och med våld
måste hon slitas der ifrån.
»I denna sinnesförvirring, som kommer blodet att stelna
i mina ådror», sade grefven till Leiler, »kan jag icke göra
någon fråga eller begära något redigt svar. Ni har
uppoffrat er sjelf för att rädda henne, det ser jag, men hvar i
herrans namn är min son?»
»Den vansinnige. . han står väl ännu och hånskrattar
der borta på muren vid grottan! Det är han, som dödat
det oskyldiga offret för hans galenskap!» svarade arkitekten,
dock mer än till hälften otydligt genom tändernas häftiga
skallring.
»För alla dj. .r, tyst!» hviskade grefven och tryckte
Leiler hårdt i armen. . »Jag måste söka upp min son.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
