Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Längre bort i rummet stod ett aflångt ekbord. Vid
sidan häraf fans en ställning, hvari en blossande furusticka
var fäst, som jemte ljusen kastade sitt rödaktiga sken
såväl öfver taflan på en »gökklocka» som ökver drickeskannan,
en smutsig kortlek och ett par tobaksfärgade tärningar. På
bänkarne och i sängställena sutto eller lågo de öfriga
dräng-arne och lyssnade uppmärksamt på sina vigtigare medbröder,
hvilka höllo ett slags konselj der borta vid spisen.
»Attan ta mej, blir inte det en ändalöckt, som var
opåräknad förn; han var alltid stolt i själen, som en prins!»
sade proste-Petter, i det han betänksamt gnuggade
messings-länkarne i klockkedjan.
*Åh, dit kommer det aldrig!» svarade en af de andra
karlarne, den samme som mottagit arkitektens häst vid
hemkomsten från prestgården. »Här fins väl lag och rätt i
landet, fast nu hans nåd är grefve och den andre bara
byggmästare, och byggmästarn är en hel karl, må I tro! Han
stack mången plåt till mej, för hästen skulle hållas
glänsande, och så sant jag heter Börje, ska di inte knäcka n, för
se jag stiger fram, jag, och lägger fingrame på boken och svär,
att det var grefve Albano som skrattade, fast hans nåd
menar tro på, att det kunde varit någon annan.»
»Men skulle han gå fri, så var det väl vågadt att la
fasfen!» invände Petter.
»Kors, nog kunde grefven låta ta fasfen», återtog Börje,
»och hålla’n inne också kanske hela månader, för det fins
inte något, som abslut bevisar, att han år oskyldig, och
husbond är utom dess väl med domarn, men längre komma de
inte, när di inte kan få några vittnen på, att det var han
som kastat fröken och unge grefven i sjön. Och det har
han heller aldrig gjort.»
»Men hvad log han sej till der i mörkret? Det var
som han haft något i sinnet, när han som en blås-il red
af från prostgåTn!» svarade Petter. »Och blek var han i
synen som en döing, då han ryckte betslet ur näfven på
mej.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
