Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ende på mitt handlingssätt, ännu någonting mörkt, så skall
nog hans urskilning sprida ljus deröfver. Tillämpningen blir
ej svår att göra, sedan han läst detta.»
»Har ni en gång haft dessa papper i er resväska oeh
sedan glömt dem någonstädes?»
»Ja, vid gud, i berggrottan en afton! Men det var
originalet till detta utdrag.»
»Store gud, dina vägar äro underbara!» suckade
Borgstedt och for med den darrande handen öfver pannan. »Vet
ni, herr Leiler, samma afton, ni glömde väskan der, var grefve
Albano i grottan och upptände ljus derstädes. Då jag sent
på natten sökte och fann honom, låste han igen väskan, som
han hade framför sig på bordet, och kastade den sedan på
bänken. Men af hans förstörda utseende sågs lätt, att han
läst farliga saker. Det kostade honom i det närmaste
förståndet, ty efter den natten insjuknade han. Och om
rubbningen af hans sinnen än jemnades vid förlofningen med den
oskyldiga, som nu är borta från sitt tilltänkta elände, blef
det ända från denna natt aldrig helt och hållet rigtigt. De
timmarne voro liksom förebud till den sista rysliga katastrofen
vid berggrottan.»
Arkitekten hade stigit upp. Med korslagda armar och
hårdt sammanpressade läppar blef han stående framfor
Borgstedt.
»Ni har rätt», sade han, »försynens vägar äro
underbara ! Men för mig uppgår ett annat ljus... Det var ej
dessa papper han läste (de voro orörda, det mins jag tydligt),
men der funnos bref i väskan, hvilka, utan att upptaga något
namn, talade om min kärlek för ett visst föremål. Dessa
bref voro från en min vän i Norge och händelsevis af den
hemlighetsfulla art, att grefve Albano, som troligen redan
hade hufvudet uppfyldt med gnistor ur svartsjukans helvete,
efter läsningen deraf rigtigt kom dit. Det var Alfhild frågan
gälde, men han ansåg det vara Telma.»
»Men, herr byggmästare,» svarade Borgstedt med en
viss försigtighet i tonen, »ni kan väl icke oss emellan neka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
