Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon bleknade. »Reser du?» stammade hon, och under
en iskall ursäkt för gästen vinkade hon mig till en kammare
på andra sidan salen.
»Hvad har händt?» sade hon lifligt. »Förmodligen
dina svartsjuka griller! Jag roar mig ju endast med unga
hans nåds inbilskhet. Misskänn ej du min kärlek, och plåga
mig ej med tal om afresa!»
Jag meddelade henne allt, som tilldragit sig... Nu röjde
hon alla tecken till förtviflan, men då jag frågade henne om
hon ej hade mod att våga något för vår kärlek, svarade
hon förebrående: »Jag har mod, men det är icke 7nodt
utan vansinne, att arbeta mot strömmen i det ögonblick den
hotar att öfversvämma. Låt oss bida, min älskade Jeames!
Så bittert det än blir, måste jag dock tillstyrka dig att resa.
Denna foglighet skall göra en fördelaktig verkan på min far,
och sedan uppbrusningen i hans sinne lagt sig, hoppas jag
kunna verka på honom. *
»Jag måste då resa från dig! O, Sigrid, min kraft
skall brytas, min arbetsförmåga tvina bort under fruktlöst
grubblande på vårt slutliga öde.»
»Blir då min lott bättre?» svarade hon. »Nej, Jeames,
det gör den visst icke, och du måste ju ändå en dag resa
för att förvärfva dig något. Du skrifver och meddelar mig
hvar du vistas, och står det i mensklig förmåga, skall jag
skaffa dig underrättelser från mig.»
När Sigrid var så stark, blygdes jag att visa mig svag.
Med döden i hjertat slöt jag henne för sista gången i min
famn. Och sedan vet jag ej mer, än att jag kom ut och
några veckor senare till Köpenhamn. Men i stället att arbeta,
försjönk jag i ett overksamt, själstomt lif, hvilket snart helt
och hållet medtog mina tillgångar.
Den enda punkt, hvaromkring alla mina tankar hvälfde
sig, var hoppet att få bref från Sigrid. Jag hade skrifvit
flera gånger, och ändtligen kom ett bref, men det andades
ingen tröst. Hon hade ännu ej funnit något gynsamt
tillfälle att tala med sin far. Jag rasade. Utan tvifvel hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
