Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon kallnat, och desto häftigare brann lågan i min egen
själ. . den hotade att förtära mig — och ännu mera: den
gjorde mig till en onaturlig son. Jag skref ej vidare hem
till mina föräldrar, ty hvad skulle jag skrifva! Var jag väl
mera den lefnadsglade, hoppfulle yngling, som med vördade
föräldrars välsignelse drog bort att i främmande land vinna
ära och sjelfständighet? Nej, min lidelse hade förstört de
goda frön, som funnos. Jag egde nu mera hvarken kraft
eller mod att motstå dess magt.
Åtta månader hade jag framsläpat i Köpenhamn. Min
hyra för sista qvartalet var obetald liksom maten för de
sista månaderna. Och jag satt nu bysatt på ett ställe, dit,
snart sagdt, hvarken sol eller måne inträngde och icke heller
någon stråle af lif ur min egen själ: den utgjorde idel töcken.
Den enda känsla, som skakade den ur sin domning, var de
hjertfrätande qvalen öfver mitt förhållande mot mina föräldrar.
Så satt jag en förmiddag tillbakalutad mot sängkanten,
då vaktmästaren, åtföljd af min husvärd, inträdde i rummet.
Den senare hade ett bref till mig, och emedan sigillet var
försedt med en greflig krona, vid hvars åsyn värden
hoppades på någon hjelp i mina penningeomständigheter, så hade
han den artigheten att sjelf föra brefvet till mig. Vid första
blicken derpå fann jag, att det var grefliga von H:ska vapnet,
och åsynen af ett bref från stora Hammarby, det måtte
ha varit från hvem som helst, skakade mig till den grad,
att det föreföll mig som en hel verld af känslor velat spränga
bröstet. Jag anhöll att få vara ensam, och min värd
aflägs-nade sig, sedan han lofvat återkomma nästa morgon.
Ändtligen fick jag bryta detta märkvärdiga bref, hvars
innehåll kom mitt hufvud att svindla, mitt hjerta att jubla.
Jag läste och läste om igen. Jag sjönk ned på mina knän.
Öfvergången från afgrunden till himlen förde mig åter till
bönen. Se här brefvet. . Det var från gamle grefven:
»Min käre Leganger!
Genom min son har jag länge hört, att det ej står rätt
bra till i prestgården och att den sköna Sigrid fortfarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
