Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänja mig vid den nya vändningen i mitt öde. Till dess
haf fördrag med mig! Jag är så nervös, att jag ej tål
wå-gon oro.»
»Jag skall sända så varma böner till Gud, att du snart
åter uppblomstrar, min dyra Sigrid!»
»Ah, du tycker, att jag blifvit ful?»
»Den hvita törnrosen kan vara lika skön som den röda»,
svarade jag kärleksfullt, »men den förra är sjukdomens, den
senare helsans bild.»
Hon syntes till freds, men prosten förbjöd nu allt vidare
samtal.
»Kom och se på den tillredda brudkammaren!» sade
han och förde mig upp på det rum, der jag fordom bott. . .
Der fans ingenting qvar af allt det, som förr varit mig så
kärt, utom min älskade Sigrids bild öfver spiselkanten. I
öfrigt hade allt omändrats. De mörka stockväggame voro
prydda med ståtliga tapetlemningar från slottet, och..» (Här
följde beskrifning på hvarje sak, som Leiler morgonen efter
sin inflyttning i samma rum jemförde med de då ännu i
godt skick bibehållna möblerna). »Och alla dessa
härligheter» (fortsatte målaren i sin berättelse), »denna verkliga
prakt omtalade prosten med fadersstolthet, att grefven låtit
ditflytta för att visa den snart blifvande unga frun en
uppmärksamhet. För min del skulle jag sofvit lika sällt, om
den gamla eksängen och de bekanta stolame stått qvar, men
för min Sigrids skull gjorde det äfven mig nöje. Dagen
derpå gick jag till slottet för att aflägga min vördnadsfulla
tacksamhet hos min höge gynnare, som mottog mig på det
nådigaste.
Jag fick ej återse Sigrid förr än följande söndag, då
det lystes ut för oss. Hon var oändligt hjertligare då än
förra gången, och en mera naturlig rodnad på hennes kind
visade mig, att hennes helsa betydligt förbättrat sig. Hen
var stundtals uppe, och stödd på min arm gick bon några
slag fram och till baka i salen. Med hvarje dag, som sedan
följde, blefvo våra hjertan allt närmare förenade och Sigrids
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
