- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
127

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och fasthet i ton och väsende, som jag först i den stunden

erhöll. »Tror ni det?» •.. Jag uppstötte dörren......

På de följande bladen voro målarens egenhändiga
anteckningar nästan oläsliga. Men Leiler hade fortsatt dem
sålunda:

Leganger, den genom ett så djefvulskt skurkstreck
bedragne mannen, stod midt emot de tvenne medlemmarne i
det vackra förbundet.

Med prostens fattning var det förbi, men grefven sade
kallblodigt: »Nå, när ni nu känner saken, herr Leganger,
så bestäm sjelf en passande summa för er bosättning, ty ni
finner väl, att det nu mera måste förblifva som det är! Och
således är det bäst att bråka så litet som möjligt.»

»Ni, låge våldförare af alla menskliga känslor och
rättigheter», utbrast Leganger, »tror ni det blir fråga om köpslag,
då nidingsdådet gäller en hederlig mans ära, stulen genom
konstgrepp värdiga afgrundsandar! Och ej nog med hans
ära .. . äfven hans hjertas heligaste känslor, hans jordiska
frid har ni skändligt rånat. Men, så sant det gifves en
hämdens gud der^ofvan, ni skall éj fröjda er åt den frukt,
som ert bofstreck i kommande tider skall bära! Här gifves
lag och rätt. I skolen bli tillräckligt brännmärkta...»

Leganger störtade ut. Än en gång ville han se bruden
och bjuda henne sitt farväl. Då han flög genom salen,
varseblef han på det ännu icke afdukade bordet de båda
pokalerna framför brudparets platser. »Ha .. nu begriper
jag dessa falska tårar!»

Han fylde båda pokalerna med vin och tömde den ena
efter den andra.

»Det var ur er jag för ett par timmar sedan drack
den härliga skålen för min och min bruds lycka!» utropade
han. »Förbannelsen hvilade redan då öfver er; ni voro ju
en gåfva af ädlingen, som stulit hela mitt lif. Förr eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free