Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon lycka, oaktadt alla de gyllene luftslott du deri målade.
Jag kände, att det ej stod rätt till, stackars gosse!»
Denna kärleksfullhet af den i sitt hopp bedragne fadern,
hvilken han visste sig vara så föga värd, rörde Jeames in i
själen. För sin egen olycka hade han icke egt några tårar,
men för faderns rörande, tåliga smärta vattnades hans ögon,
och tvenne klara droppar nedföllo på de vissnade händer,
hvilka na mera med möda förmådde föra borsten.
»0, min far, du hade rätt! Sjuk, fattig och
utplundrad på ära, kärlek, kraft och frid, återvänder jag. Se der
de skatter, jag hemför till dig!»
»Du hemför ju ett rent samvete, Jeames! Ingen skuld
hvilar derpå?»
»Icke någon skuld, min far! Jag hade velat hämnas, men
döden lade sin försonande hand mellan mig och de personer,
hvilka beredde mig denna förstörande sorg. Jag har förlåtit
henne, och hon bad för de andra. Min hand är overksam:
jag öfverlemnar allt åt Herran.»
»Godt, Jeames! Så välsignar jag dig nu liksom då du
lemnade mig. När du blir lugnare, skola vi tala mera.»
»Tack fader! Låt oss nu gå in till min mor... Men
gå förut.. jag fruktar, att jag skrämmer henne.»
»Åh nej, du skrämmer henne ej!» svarade gubbeinned
qväfd rörelse. »Hon har vunnit — hvad som ännu fattas
oss — frid.»
»0, gud ...» Jeames blef likblek. Tanken på hans
onaturliga lättsinnighet, då han under sitt långa vistande i
Danmark lät den stormande lidelsen få magt öfver sig till
den grad, att han för denna glömde hvarje annan känsla,
hvarje pligt, framstälde sig för hans själ. Han hade bäddat
moderns graf. En vild ångest brände genom hjertats fibrer.
Han hade nyss tyckt, att bördan icke vidare kunde ökas. ..
och nu .....
»Jeames, min son, sansa dig! Hon hade redan länge
varit sjuklig. Låt oss icke knota! Hon sofver ... vi vaka,
men Herren ser nog till vår nöd!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
