Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stumma siöto sig far och son till hvar andra. Kalls ve t’
ten på Jeames’ panna fuktade gubbens gråa lockar.
Då ljöd midnattstimmens slag från det närbelägna
kyrktornet, och strax derpå dånade ett par grofva skott och en
hemsk, olycksbådande klämtning, åtföljd af skriket: »Elden
är lös!»
Inom några ögonblick flammade lågorna nästan rundt
omkring dem. Det brann i närmaste hus intill målarens.
En befallande nödvändighet undertryckte sorgen. De måste
berga sitt lilla bohag.....
Följande morgon stodo de husvilla vid de rykande
grushögar, der det forna hemmet legat. Nu egde de intet:
intet hus, intet bröd. Deras blickar sökte tröst hos hvar
andra. »Gud ske lof att mor gått förut!» sade slutligen den
gamle Leganger. »Ser du, Jeames, i går var din sorg
der-öfver gränslös, i dag måste du erkänna, att hvad Herren gör
är det bästa. Låt oss gå till hennes graf.. der ega vi ännu
ett hem!»
De gingo dit. Jeames knäböjde vid gräskullen. Den
fuktiga höstmorgonens dimmor svalkade hans brinnande
an-sigte, och den afsomnades ännu lefvande kärlek göt frid öfyer
hans oroliga själ. Jorden med dess strider försvann, och
anden var på gästbesök i hemmet ofvan stjernoma, der
ångrens tår upphört att bränna och den återvändande anden
blir mottagen som ett hemkommet barn.
Men snart drog honom ljudet af sakta snyftningar åter
ned till stoftverlden. Han såg sig till baka.. äfven hans far
hade i sin stilla andakt blifvit störd af samma orsak..
och begge upptäckte nu på en graf, ett stycke från den,
hvarpå de sjelfva knäböjde, en liten flicka liggande
fram-stupa och med händerna konvulsiviskt ryckande i
grästorf-voma.
Jeames gick fram till barnet.
»Du arma», sade han sakta, »hvem vill du väcka?»
»Min far.. men han kan icke vakna. Och de säga
att mamma, som var sjuk, blef i natt innebränd i stugan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
