Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men jag vill icke tala med någon!» svarade Leiler, i
det han hastigt spratt till.
»Herm tar då inte emot henne.»
»Henne! Är det ett fruntimmer?» En högröd färg
blossade upp på hans kinder. »Släpp in henne ... för guds
skull skynda er!»
»Genast...» Mannen gick, och med brinnande blick,
med häftigt slående hjerta, utsträckte arkitekten armame för
att mottaga den varelse, efter hvars närvaro han förgäfves
längtat.
»O, kom, kom!» hviskade han, och vid tanken på henne,
glömde den annars så högmodige mannen allt omkring sig.
Han såg ej mera halfskymningen i sitt fängelserum, ty det
var solljust i hans inre. Han besvärades ej af det inskränkta
utrymmet, ty han befann sig utom tid och rum.
Några långsamma minuter förgingo. Då ljödo på den
långa svarta gången utanför elastiska steg och, efter dessa,
vaktmästarens tunga. »Här mamsell!» Han vred om nyckeln
i låset.
Leilers andedrägt flämtade häftigt: »Min, min ...» Han
skyndade mot dörren, men for bleknande till baka och lät
armame sjunka, då icke Alfhild ... utan Maria, hans hustj*u,
stod framför honom.
Maria såg att den bedragna väntan blåste en iskall flägt
öfver de nyss lifvade dragen. Icke ens nu var hon
välkommen!
»Rudolf», sade hon sakta, »jag trodde, att du möjligen
behöfde mig. Jag trodde, att du, ensam i det främmande
landet, icke skulle förakta den, som alltid blir dig öfrig.»
»Bästa Maria, din godhet... din försakelse ... din . ..
Verkligen, jag kan icke uttrycka min erkänsla, men du ser
mig i en belägenhet, som ...» Han tystnade; hans stolta ande
vaknade, då kärlekens strålande stjema nedsjönk. Åter
var fängelset mörkt, rummet trångt, ja, så trångt, att han
knappt förmådde hemta tillräcklig luft. Ömtålig till ytterlighet,
led han af beröringen med hvarje främmande väsende. Hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
