Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känslor skulle han ej då erfara, när han med tusende styng
sårades af de illfimdiga magter, hvilkas namn äro: retlighet,
missnöje, sjelfförebråelse.
»Se ej så mörkt på mig, Rudolf!» ... Maria fattade
hans hand, men släppte den strax. »Jag kommer ju ej
med en hustrus rättighet att dela sin makes fängelse! Nej,
ingen skall veta hvad jag varit Ack, jag besvär dig,
forskjut icke mina omsorger. . Låt mig stanna i närheten!»
»Omöjligt... Maria, vet du ej, att jag är anklagad för
lifssak, utan förmåga att klart bevisa min oskuld? Kan
hända skall mitt namn brännmärkas såsom ...»
»Fullborda ejl» bad Maria allvarligt. »Men som du kan
qvarhållas länge, behöfver du en varelse omkring dig, utan
att denna derföre är dig nära, Och tro mig: vi skola nu,
på väg att skiljas, bättre förstå hvar andra, än förut under
det ständiga tvånget.»
»Maria, du högsinta qvinna... du kommer mig att
blygas... Den man, för hvilken du gjort så mycket och
ville göra ännu mera. .. han är icke värd, att du ännu på
honom vill slösa ditt bjertas omsorger. Han kan aldrig
återgälda dem.»
»Återgälda?» upprepade Maria, och en högre purpur,
än den skarpa vinterkylan kastat öfver hennes kind,
åstadkom Leilers ord. »Rudolf, jag har ju sagt dig, att här ej
är fråga om att gälda.. Jag vill skaffa mig ett rum i
gäst-gifvarebyggnaden, och . .. .»
»Nej, Maria, du förmår mig ej att samtycka härtill! Kan
du tro, dXtjag, under min djupa olycka och förnedring, skulle
mottaga välgemingar af den qvinna, som jag försköt i min
frihets och framgångs dagar... att jag skulle hafva hennes
ädelmod, hennes försakelse att tacka för en lindring i min
smärta? Nej, vid den allsmägtige guden, det blefve ett vida
tyngre kors än jag någonsin burit. Förlåt mig dessa ord,
Maria (jag värderar och uppskattar din ädla handling derför
ej mindre), men i detta rum kan blott en enda varelse få
vidröra något utan att mina qval ökas, ty endast af den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
