Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Farbror Sebastian, som väntar der nere, tycker kanske,
att jag dröjer för länge!» hviskade Alfhild och upplyfte den
frågande, beroende blicken på Leiler. Hon fruktade att
såra, hon bäfvade att reta hans oroliga sinne, hon sörjde
öfver att nödgas lemna honom.
»Är du redan trött vid det korta återseendet, min
Alfhild?» sade han sakta, likväl utan förebråelse.
»O, långt, långt derifrån! Men jag är så upprörd,
blodet sjuder så hett omkring hjertat, att jag tycker det
kunde förbrinna. Om jag finge dö så här med hufvudet
intill ditt bröst, då vore jag salig, ty, ser du, på jorden
kunna vi ändå aldrig vänta någon varaktig lycka. Nej, jag
känner, att Telmas skugga och Marias vördnadsbjudande
väsende ej skola lemna. mig, och dessutom omgifvas vi af
ett mörker, som troligen aldrig kan bli ljus.»
»Hvarför så? Ingen domstol fäller mig. .. Men om
du, min Alfhild, blir frisk och har mod att följa mig till ett
nytt fädernesland, så mycket bättre... Och betvifla ej att
min okufvade kraft skall arbeta mig upp ur det närvarandes
skymning; ljusa dagar komma, och min Alfhild blir då så
säll, som hennes tacksamme och öfverjordiskt lycklige make
kan göra henne.»
»Mod att följa dig, då du blir fri från alla band, skall
ej fattas mig, blott förmågan icke brister! Jag har ju länge
sedan lofvat att älska dig i lif och död, och dermed vill jag
hålla ord. Endast döden kan resa en skiljemur mellan våra
hjertan.»
»Döden skiljer icke oss, älskade», inföll Leiler med den
inspirerade ton, hvilken, under högtidliga ögonblick, ofta faller
exalterade menniskor på läppame. »Jag söker dig i de
dödas rike, om jag ej finner dig i de lefvandes.»
Alfhilds hand tryckte trofast hans.....
Det knackade på dörren.
»Farbror blir otålig, han är rädd, att jag förkyler mig
på aftonen .. jag ... måste ...»
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
