- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
150

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gud ske lof icke är så svag som jag trodde, när du efter
en sådan stund kom väl behållen ned för trapporna. Men
jag gör ett heligt löfte, och det tänker jag också hålla, att
tiggde du än på dina knän om en sådan galenskap till som
den du i dag fått mig att begå, så säger jag nej, ty hellre
vill jag se dig hvit och stel som snödrifvan der borta, än
någonsin mera blottställa dig för en slik skakning. Du
liknar icke henne, hvars röst, lugn och bestämd, gaf befallning
om afresan.

»Ack, farbror., jag lider så mycket!»

»Ja, det har du min själ rätt i, barn, och på det hela
taget rår du väl icke för, att ödet, som i otid är framme,
just i dag förde hustrun dit. Men fult blir det alltid, att
du och hon skulle träffas. Jag tänker likväl nu, hvad jag
alltid tänkt, att hela olycksförhållandet med arkitekten
tydligen är Guds straff för det förräderi, som i vårt hus bedrefs
mot hans morfar.»

Alfhild skälfde som ett asplöf, då detta minne
framkallades. »Jag erinrar mig nog», sade hon, »hvad det stod
i papperen, som Leiler lemnade mig om natten, då vi skildes
vid Telmas likrum. Ur pokalen hade Leganger druckit
hämdens skål. Aldrig har jag satt min fot i vindskammaren
sedan jag erfor hvad der tilldragit sig. Beständigt sväfvar
för mig min mormors hvita skepnad, som tillfrviskar mig
att mot Legangers ättling godtgöra hvad hon brutit. Derför,
farbror, förebrå mig ej mera min kärlek! Men Gud fordrar
kanske ett offer för det svåra felsteg, min olyckliga
mormor begått, och offret blir jag. Min kärlek kan ej få faste
i lifvet, ty den vaknade och fostrades bland mörker och
villfarelser.»

»Prat, barn! Vår Herre fordrar inga offer af oss,
insekter; han hjelper sig nog dem förutan, tänker jag. Men
skuld är skuld, och betald tycks den nu blifvit, åtminstone
på grefliga husets sida, och äfven på vår har den lenmat
känbara efterslängar.» ....

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free