Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föreståndarinna i det stora, präktiga hushållet. Hennes vilja
var lag, hennes vink för tjenstfolket den mest oinskränkta
befallning. Alla vördade madam Lisa.
Se, det var annat slag, det, än att diska i den lilla
grytan i det lilla köket! Madam Lisa var en förträfflig qvinna,
men med en släng af fåfänga var hon ändå behäftad. Och
förfärligt förolämpad skulle hon känt sig, om hon vetat hvad
kapten Örnros en gång sade, nemligen att yngre grenen af
von H:ska familjen var »bara knaster».
Den natten sof man icke mycket inom vindslokalen,
och knappt hade Lisa följande morgonen städat upp och för
högtidlighetens skull påtagit sin bästa mössa och förnämsta
klädning, samt iklädt majoren uniformsrocken och en ren
krage (han skulle ut i staden), då tre hårda knackningar
på dörren tillkännagåfvo någon främmande.
»Pass på, Lisa», sade majoren med ett klipskt leende,
»om det icke är löjtnanten!»
»Skall jag inte svara, att hans nåd är utgången?» frågade
Lisa med en ton, som röjde hennes önskan att qväsa den
väntande.
»Nej men, skall du ej!» yttrade majoren godmodigt.
»Han har min själ blifvit straffad nog, då fideikommisset,
åtminstone för den gången, gick honom ur händerna.»
»Som majoren behagar!» . .. Lisa öppnade dörren, och
strax derpå syntes en ung militär.
»Hvilken glädje, min dyre farbror, att jag träffade farbror
hemma! Jag kommer med en nyhet, hvilken, ehuru den korsar
mina egna förhoppningar, likväl har väckt min lifligaste fågnad,
emedan farbror ovedersägligen mera än jag förtjenade en sådan
lycka. Jag har sprungit omkring halfva staden, för att få rätt
på den gamle majorens boning.»
»Blott den sista omständigheten, Linus», yttrade majoren
allvarsamt, »bevisar, att jag först nu blifvit din dyre farbror,
annars hade du nog uppoffrat någon af alla de timmar, som
du egnar åt dina nöjen, att hålla den gamle invaliden
sällskap. Jag känner för öfrigt redan den vigtiga händelsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
