Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underrättelser om min slägt... Hvar, t. ex., ha de båda
nådiga damerna nu slagit sig ned? Jag trodde, att de
stannade qvar till våren.»
»Grefvinnan», svarade Borgstedt, »stod icke ut här.
Hon hade lidit så mycket. Derföre flyttade hon med sin
syster till en egendom, som herr grefven i lifstiden
inköpt åt grefvinnan till enkesäte, i händelse han skulle gå
bort före henne. Ernsbro ligger sex mil härifrån och är
ett vackert ställe.»
»Och hurudant är de stackars fruntimrens helsotillstånd?
Det skall vara klent, har jag hört, allt sedan den stora olyckan,
som passerade här i höstas for två år sen.»
»Ja ja men, herr major, nog är det klent! Grefvinnan
sörjer så djupt, att hon helt och hållet slagit sig från
verlden. Och friherrinnan, som en längre tid varit nästan
rubbad till sina sinnen, har nu börjat svärma i religion. De
båda höga damerna gråta till samman, och deras vacklande
helsa gör äfven, att de sky allt sällskap.»
Majoren skakade sakta på hufvudet. »De hade ej
mycken glädje af sin höghet!» mumlade han.. »Men hör
nu, min käre herr Borgstedt, hur tog det hus med den der
s. k. mordransakningen? De fingo icke alls sak med
byggmästaren.»
»Nej, herr major! Herr Leiler satt inne nära ett halft
år, men fälla honom kom aldrig i fråga. Det blef tvärt om
uppdagadt, så mycket det fick och kunde bevisas, att grefve
Albano, i ett tillstånd af vansinne, kastat fröken öfver
balustraden och att han sedan antingen hoppat efter, af önskan att
hjelpa byggmästaren rädda henne, eller ock att han slintat med
foten, då han sprang på muren. Den der saken var ej så
god att reda, men som salig grefven icke ville att
ransakningen skulle fortsättas, sedan han sjelf kände sig moraliskt
och äfven bevisligen öfvertygad om arkitektens oskuld och
domaren ej fann skäl att längre fördröja den, så blef
byggmästaren fullständigt frikänd. Stolt som han kommit,
lemnade han landet. Grefven skickade honom en väl försedd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
