Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reskassa, men med förakt återsände han den. Intet guld,
lät han helsa, kunde gälda de långa månader, han oskyldigt
lidit i fängelset, och den skymf, som drabbat honom.»
»Det hade han min själ rätt i!» inföll majoren.
»Ingenting kan godtgöra den mannen, att hans heder varit så
misstänkt. Grefven hade från början orätt i att väcka åtal mot
honom!»
»Ja, det var ej väl betänkt, och han ångrade sjelf
mången gång sitt förhastande. Men gjordt var gjordt.. han
kunde sedan ej mer än offentligt förklara sitt misstag.»
»Det är vackert, att herr Borgstedt försvarar sin
husbonde, men att söka stjäla heder och ära af folk, är likväl
något som förtjenar att tagas i öfvervägande ... Var grefven
länge sjuk innan han vandrade?»
»Ah ja, på det hela taget var han aldrig frisk och
aldrig lik sig efter den der olyckliga aftonen vid grottan den
15 november, men det var ett slaganfall, som gaf sista stöten
och gjorde slut på ett lif, hvaraf han, efter allt hvad jag
kunde förstå, ej hade mycken tillfredsställelse.»
»Den der grottan vill jag se med första! Men låt
oss nu tala om annat. .. Prosten * skall ju vara en,
hygglig man?»
»Mycket städad Qch reel karl. Prosten Frenkman var
särdeles väl upptagen inom grefliga familjen.»
»Han har väl också familj?»
»Blott en dotter och en gammal slägting, kapten
Örnros.»
Majoren gjorde ytterligare en mängd frågor, dem
Borgstedt besvarade. Och med lättare sinne, än han på många
år haft, gick gubben den aftonen till sängs. Han hade i
dag helsat den fjerde husbonden, den fjerde egaren af Stora
Hammarby, och då han i tankarne jemförde den bistre, listige
grefve Wilhelm, han, som utlagt snaran för Leganger, den stolte,
lättsinnige grefve Hugo, Sigrids älskare, och den efter det yttre
skenet sträfvande grefve Wilhelm Hugo, Albanos fader, med
den enkla, redbare majoren, kände han sitt hjerta fröjdas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
