Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid vissheten om den senares förtjenster; och ehuru han
suckade vid minnet af det grymma sätt, hvarpå den äldsta
grenen gått under, njöt han likväl försmaken af ett friare
och bättre lif. I majorens väsende fans ej vänlig
nedlåten-het: han var helt enkelt en menniska, som talade till den
andra menniskan ...
Följande förmiddag gjorde prosten Frenkman sin
uppvaktning på slottet.
I lilla salongen, der prosten (hvilken, i parentes sagdt,
var sig alldeles lik, utom att han något lagt på hullet)
fordom varit van att siratligt komplimentera grefvinnan och
friherrinnan Rawenstein, der, på samma matta framför divanen,
hvarpå de nobla fotterna hvilat, stodo nu ett par försvarligt
bastanta svarta skinnkängor, hvilka utgjorde nedersta delen
af madam Lisas personlighet. Lisa, som höll på att orientera
sig i sina husmoderliga bestyr, var sysselsatt att besigtiga
soffans dynor, till hvilka malen råkat finna behag.
»Ödmjukaste tjenarel Är jag kan hända så lycklig att
ha äran se fru Lindbom?»
Prosten, som var artig af vana och dessutom redan
hade sig bekant den’ vidsträckta värdighet, madam Lisa
innehade, fann lämpligt att tilltala henne på ett sätt, hvilket
borde vara det mest öfvertygande bevis på hans aktning
för sin nya patronessa.
Madam Lisa fann prostens organ ytterst behaglig och
hans ord lagda icke utan en viss smak. »Fru Lindbom!»
Hm, hvarför icke? Det ingaf folket, om möjligt, ännu mera
respekt och passade äfven för hennes nya stånd.
»Ja, mitt namn är Lindbom!» svarade Lisa fryntligt...
»Vår prost, tror jag?»
(Gumman var så införlifvad att tala i pluralis, att hon
aldrig erinrade sig någon annan numerus.)
Majoren inträdde strax derpå, och allt tycktes arta sig
på den vänligaste fot med prosten. Naturligtvis blef i första
hand fråga om den sedan åratal ofullbordade kyrkobyggnaden.
»I morgon kommer jag till prostgården, och då skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
