Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag se kyrkan!» sade majoren. »Skada att vi ej fingo
behålla samme byggmästare. Jag intresserar mig mycket för
den mannen. Månne han icke skulle vilja åtaga sig att
fullborda sitt verk?»
Prosten ryckte på axlarne.... »Det låter sig svårligen
göra. Han hade, som herr majoren naturligtvis känner,
åtskilliga invecklade förhållanden i Sverige, hvilka, för en
så stolt man som han, nödvändigt måste göra vistandet liär
obehagligt. Jag är öfvertygad, att han skulle afslå anbudet.
Han är dessutom för närvarande fördelaktigt sysselsatt i
Köpenhamn.»
»Herr prosten brefvexlar med honom?»
»Nej, icke just det, men en angelägenhet, som vi hade
att afgöra med hvar andra, föranledde ett par bref, och det
sista förmäler, att han är i full verksamhet.»
»Vi få då med första tänka på någon annan!» menade
majoren, och ämnet afbröts.
Men under det herrarne på slottet samtala i politik och
låta Lisas anrättning väl smaka sig, vilja vi göra ett besök
i prostgården.
Alfhild, hvilken vi senast funnit blek, sjuk, lidande, till
hälften famnad af döden, hade nu återvunnit ett skimrande
sken af helsa och krafter. Detta lif, åter uppspiradt i samma
stund det nästan för alltid syntes hota att slockna, kunde
för sin nya tillvarelse ej hafva mera än en lifvande orsak,
nemligen Leilers frigifvande. Den dag, som afgjorde hans
öde och fullt återgaf honom hans heder genom det bestämda
erkännandet af hans oskuld i det rysliga brottet, den gjorde
äfven en brytning i Alfhilds lif. Från den stunden
upphörde den pinande hettan i hennes bröst, de hvassa styngen
kändes mindre skarpa, snöfärgen på hennes kinder utbyttes
mot ett lätt skimmer af törnrosens finhet och omkring
läpparne, hvilka på så länge ej öppnat sig till ett leende,
syntes åter en krusning: det var den vackra solstrålen på en
ung vårdag. Dessutom var nu det tredje af de vigtiga åren
just fullbordadt. Och anledningen till frid hade äfven upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
