Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad bättre skulle det då vara?»
»Jo, majoren bör gifta sig. Vid femtisex år är ju en
man i sina kraftfullaste dagar, och finge vi bara en ung fru
i huset...»
» ... blefve det kanske för mycket lif, Lisa 1 Du och
jag degraderades då till bara nollor. Nej, den gången har
du glömt din vanliga klokhet.»
»Jag sade ej, att menniskan skulle vara någon dufunge
till åren, fast hon alltid blir ung fru, då hon nyss är gift.
Nog af: på det sättet skulle majom känna, att han hade
någon tillfredsställelse af sina rikedomar.»
»Nå, men tror du också, Lisa, att du skulle känna
tillfredsställelse, när du komme att lyda under en husbondfru?»
»Ja, om hon gjorde majorn lycklig!» svarade Lisa,
likväl med en ton, som lät förstå, att det blefve en uppoffring.
»Men jag skulle aldrig kunna tåla att höra min hustru
begagna kommandoord till dig! Förslaget duger ej.»
Lisa såg misslynt ut. »Jag hade redan uppgjort huru
det skulle tillgå.»
»Nå, huru? Så pass kan jag höra.»
»Jo, jag tänkte: Sen majora nu gjort besök hos
granname och varit bjuden till dem, bör det vara vår tur.
Vi ge en middag för alla ortens ståndspersoner, bland hvilka,
efter hvad jag hört, finnas flera både äldre och yngre fröknar.
När vi nu hafva dem alle sammans placerade omkring ett
bord, öga mot öga, skulle vi väl hålla våra egna öppna och
finna någon skäligen värdig.»
»Hvad middagen beträffar, Lisa, så hvarför icke? I
all min dar, har jag aldrig gifvit en middag. Det torde
vara roligt nog, ehuru långa måltider hos andra plågat mig.
Och sedan kunna vi ju se på qvinfolken; de taga ingen
skada af det.»
Lisas ögon strålade. Hon var en rättrådigare själ än
att hon med allvarsam afund kunde tänka på den, som kan
hända en dag skulle med otacksamhet löna hennes varma
bemödanden för sin herres lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
