Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hvar och en kände sig öfvertygad, att det omtalta »valet»
endast varit ett gyckel, uppfunnet af någon spefogel.
Men den rätte spefogeln, han jublade inom sig. »Min
bäste farbror», sade han glädtigt under frukosten andra
dagen, »säg mig, för all del, hvilken af de damer, som jag i
går hade den lyckan att lära känna, blir min kärälskeliga
tant? Fröken T. är rätt.. .»
»Tyst med ditt retsamma sladder!» sade majoren i
ovanligt strängt afvisande ton. »Och kom icke åter fram med
det ämnet!»
»Som farbror befaller!»
Mellan majoren och Lisa talades icke heller ett ord
om affären, och i flera dagar var det liksom litet förstämdt
emellan dem. Under denna tid visste löjtnanten göra sig
oumbärlig för dem begge, hos majoren genom loftal öfver
Lisas förträffliga egenskaper och fullkomliga oegennytta samt
hos henne genom berättelser om majorens förtroende för
Lisa, hvars make man finge söka efter. Och så vardt snart
allt godt, såsom det varit hade, och mycket bättre, ty Linus
satte trefnad och lif i allting, der det förut saknades. Han
jagade omkring egoma och hjelpte deijemte gamle Borgstedt
på kontoret, för att visa, att han var både kännare och
älskare af landthushållning. Sedan spelade han bräde med
majoren, afhörde med uppmärksamhet berättelsen om alla
de fältslag, denne bevistat, och gick derefter värdinnan
tillhanda med de små artiga tjenster, som kunde bevisa hans
aktning för henne. Var snusdosan ur vägen, vips kom
löjtnanten på fotter och bar den i triumf till gumman. Om
en hushållsnota borde uppsättas, så var det Linus, som skref
den efter fru Lindboms diktamen, och i hvad helst, som
skulle uträttas, hade han sitt ord med och steg derfore
innan kort gradvis från en tåld gäst upp till förklarad
gunstling. Och från den tiden löjtnanten visste sig vara
fru Lindboms gunstling, fruktade han aldrig att få någon tant
i huset.
Men löjtnanten var icke på långt när belåten med
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
