Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»H varför ska’ vi stanna här?» frågade Petter, hvilken
blifvit ombetrodd att kuska Alfhild till grannkyrkan.
»Jo», svarade hon, »det är så länge sedan jag såg
ruinerna, att jag vill dröja der en stund. Men kör du fram
till kyrkan, Petter .. det är så vackert väder, att jag hellre
vill gå än åka den öfriga delen af vägen.»
»Åh, bevara mej, inte orkar mamsell att gå... det
kan nu aldrig bära till.»
»Jo, min käre Petter, nog bär det till! Kör du bara
... jag kommer välbehållen - efter.»
Petter skakade på hufvudet, men som mamsell var
bestämd, måste han gifva efter, satte sig ensam upp i sätet,
klatschade på brunte, och i ett nu försvunno både häst,
åkdon och körsven.
Sedan molnskyn, som det yrande dammet bildade,
upplöst sig och ingenting mera var synligt, gick Alfhild från
vägen nedåt det gamla slottet.. Gestalten bakom högsta
muren skymtade åter fram och syntes och försvann under
otåliga rörelser, till dess hon hunnit alldeles ned och bakom
samma skyddsvärn, hvilket dolde honom sjelf för alla spejande
blickar. Då reste han sig till sin fulla längd och utsträckte
armame mot den kommande. Stum af hänryckning, låg
Alfhild vid Leilers bröst.
Några minuter, hvilka ej hade att skaffa med jordlifvets
långsläpiga aritmetik, flögo på osynliga vingar genom tiden.
På kanten af en stor mossbelupen sten satte sig
arkitekten med sin älskade, och sedan ögonen ensamma talat
på sitt tysta språk, började ett samtal genom ord att knyta
sig till det första.
»Jo, ser du, min ädla Alfhild, så här skrifver din far,
och derför kommer aldrig min fot inom prestgårdens
murar, innan jag har skiljobrefvet på fickan» .. . Vid dessa
ord uppvecklade Leiler ett bref, och läste derur följande
stycke högt:
»Herr Leiler lärer icke kunna undgå att finna, att en
far, under sådana omständigheter, som här framgå, kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
