Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då således nu och för alltid pratet om den hederlige
invalidens tilltänkta äktenskap blifvit en saga, började jag
min operationer från ett annat håll.
Det gick långsamt att förtaga gubben den inrotade
fördom, han fattat mot min lättsinnighet, oduglighet,
högmodsanda och mångfaldiga etc. af samma slag. Men slutligen
lyckades jag likväl öfvertyga honom, att en bättre anda
så småningom insmugit sig hos hans felaktige brorson . . .
Och, min själ, tror jag icke sjelf det samma. Med
uppmärksamhet och nöje har den hedersmannen, följt utvecklingen
af mina s. k. goda egenskaper, hvilka du lätteligen inser
förvärfvas just i och genom ett umgänge, der exemplet
dagligen inverkar på hjerta och sinne.
Men, hör nu, broder . . . Om du ej vore en lika stor
narr som jag någonsin varit, och om jag ej en smula blygdes
att lägga sanningen inför dina profana ögon, så skulle jag
upprigtigt anförtro dig, att detta exempel, i förening med
ut-sigterna till ett framtida oberoende, betydligt inverkat på
— ja, skratta, om du så behagar — på min karakter, ja,
äfven på hjertat.
Knäfveln må veta huru det förhåller sig med
mennisko-hjertat, men det måste ändå icke vara så dåligt som vi
sjelfva äflas om att göra det. För min del bekänner jag,
att landtluften, jemte umgänget med min redlige farbror,
madam Lisa, en extra galant qvinna, och den gamle
bokhållaren gubben Borgstedt, gjort på mig en verkan, den jag
väl måste kalla välgörande, ty den sprider sig till hela mitt
väsende. Men du bör sjelf komma hit och se allt samman,
sjelf öfvertyga dig, att man i sådant sällskap, äfven med min
lättsinnighet, låter korrigera sig och bli en förståndig man,
då nemligen icke den gamla andan får magt öfver den nya.
Dock, nog härom! Jag vill nu uppslå för dig ett nytt
kapitel.
Jag skall ej göra någon långdragen ingress om englarnes
inverkan på vår varelse. Englar äro ett slags väsenden,
hvarjned jag, som du vet, hittills haft föga att skaffa, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
