Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Icke?» svarade prosten, som började gifva vika för
svallningen i blodet. »Du sätter dig då uppenbart mot ijerde
budet? Men akta dig, flicka, du kunde missräkna dig på
min eftergifvenhet! Svaghet är icke faderskärlek, och vill
gud, skall lysning afkunnas för dig och löjtnanten
nästkommande söndag åtta dagar till, då biskopen i egen person
kommer hit att inviga vårt nya tempel.»
»Lysning? Nej, min far . .. Jag känner något här»,
sade hon med matt, aftynande röst och tryckte handen mot
bröstet, »något, som försäkrar mig, att detta ej går i
fullbordan ...» Hon nedsjönk från stolen och omfattade prostens
knän. »Var barmhertig mot ditt barn, fader 1 Bruka ej
tvång ... jag ... jag ...» hennes hufvud nedsjönk mot
bröstet. Den hvita liljan lutade på sin stängel.
»Jag brukar endast förnuft!» Prosten ville frigöra sig,
men Alfhilds händer släppte ej sitt fäste.
»Min far», hviskade hon allt saktare, »tänk på hvad
ditt barn nu lider! Om ... om du gifver ett löfte .... skall
.....du ej kunna hålla det!»
»Jag både gifver och håller det!» svarade prosten häftigt
och ryckte sig med våld från dottern.
Alfhild föll utan en rörelse till golfvet. I samma
ögonblick fadern tillslöt dörren, ljöd ett doft rop inifrån
kammaren, men det var ej Alfhilds röst: det var gubben
Sebastians .....
Frenkman inträdde i salen. Pannan var åter glatt och
läppen leende, men orden kommo ej väl ordnade. »Min
dotter. . . Bestörtningen förorsakade en af de nervattacker,
för hvilka hon stundom är utsatt. Men jag hoppas hon i
morgon blir nog återstäld för att kunna rätt uppskatta...»
»Nå, vill hon hafva honom?» afbröt majoren, som fann
budskapet nog litet upplysande.
»Bevars, herr major! Det faller af sig sjelft.»
»Hm, det kan jag just icke finna. Men hon tar
säkerligen icke illa upp, att jag på ett ögonblick tittar in till
henne?» Och förr än prosten hunnit framstamma en ursäkt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
