Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kasta ännu en blick pä den sköna, älskligå
gestalten, bvarefter ban åter förfogade sig till
sin ensamma vrå, der illusionens rosenslöja
snart sönderföll, och han försattes tillbaka
inom den kalla verkligheten.
Straxt derpå samlades gästerna omkring de
rikt serverade borden. Professorn fick sin
plats bredvid värdinnan. Mången lätt
an-spegling på de unga tu och de svåra tiderna,
jemte lyckan för fattiga, unga män att ega
goda fränder, då man i närvarande tid
endast genom det välsignade myntet kunde
vinna befordran, med mycket annat smått och
godt, plågade otroligt professorn, hvilken
för sitt lif ej kunde tåla några hänsyftningar
E% sin förmögenhet, minst i sådan afsigt.
an vred och vände sin magra figur hit och
dit, samt bjöd kommerserådinnan en pris äkta
norrköpingssnus, hvilken hon med mycken
vedervilja emottog, för att ställa sig in hos
gubben. Men fåfängt hös bon tre a fyra
gånger, och torkade de af ett och annat dit
för-irradt korn plågade ögonen; förgäfves använde
hon både finhet, tålamod och försakelse:
profesorn var orubbligt tyst och otillgänglig
för alla hennes söta och intagande
anmärkningar, om de ungas bosättning. Det enda ord,
hon förmådde afpressa hans läppar, var:
”Prosit, min nådiga fru kommerserådinna!” —
Frun var förtviflad, och gaf ändtligen tecken
till uppbrott, hvarefter sällskapet åtskiljdes.
M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
