Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dande. Men livad gor jag egentligen nu, annat
«q grubblar? Jag vill taga fram mina
böcker och uppsatser* och grubbla på dem.*’
Han satte sig och började bläddra uti
åtskilliga verk; enen det ville icke gå. — "Nå
väl, så har jag dock min siste vän/’
utbrast han, steg åter upp och undansköt det
som icke kunnat förströ honom, ”min
trogne, ende, sanne vän, som följt mig i både
med- och motgång- Vi förstå hvarandra
också bäst under alla skiften." — Härvid
nedtog han fiolen, släckte ljuset, såsom
öfverflö-isynnerhet emedan det var det sista ,
och i kassan icke fanns mera än en
aderton-skilliog. Så snart stråken berört strängarne,
iänkade sig äfven hans egen varelse till
harmoni med de sköna, kraftfulla toner han
frammanade; ty få äro så helt och hållet idel
själ för sin gudaburna konst, som Frans
Man-nerstedu Mången bitter stund hade den söft
honom till ro, till ljus, till frid, Äfven nu, i
en af de bittraste, förfelade den icke sin
verkan, välgörande, som alltid, på hans sinne
ocb hjerta. Men under dessa ögonblick, då
de fylliga, herrliga tonerna brusa genom den
lilla kammaren, och bana sig en väg till det
kämpande hjerta t, vilja vi kasta en flyktig
blick tillbaka på Frans Mannerstedts fordna
öden.
Hans far hade varit en temligen
välmående em£»et$man i B**, och Frans den ende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
