Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
éfn lfander arbetat, på det att Frans ioke
»kulle hungra! O, moder! moder ! mitt
bjer-ta kunde brista af smärta och salighet, vid
anblicken af dessa papper! Nej, de
pennin-garne blifva mig för tunga! Lugna mig med
det heliga löftet, att jag får sörja för mig
sjelf!”
Fru Mannerstedt var nödsakad att gifva
efter, och hon befnnn sig också nu uti ett
så utblottadt tillstånd, att endast den
uppfinningsrikaste kärlek kunde, i förening med
den mest vidsträckta omtanka och de största,
eburu tysta uppoffringar af hennes enskilda
tillhörigheter, under loppet af de sista
fjorton dagarne hålla det lilla hushållet
tillsamman. Hon ville med glädje svida derföre,
när Frans var rest, endast det lyckades att
dölja förhållandet medan han var hemma.
Och det lyckades! De sista återstående
tim-marne tillbragtes i sköna, kärleksrika samtal,
och Frans lät, som ett godt barn, söfva sig
af den moderliga ömheten. Han reste, icke
till hälften anande, huru dyrt denna sedan
skulle få betala dessa trenne så ljufva och
iycksaliga månader.
För att göra all vidare hjelp umbärlig,
antog Frans, vid nästa termins slut, plats
så-*om informator på ett års tid. Men det blef
ett bittert år; ty hans patron, liksom
dennes fru, voro ett uppblåst, dumt folk, som
»billade sjg att det var förnämt ocb präktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
