Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[- trodde-]{+trodde+} antingen denna, att han hörde t»H det
bjudna sällskapet, eller var bon nog elak att
vilja sätta den stackars fremmande
musikanten, såsom han ibland på spe kallades, i stor
förlägenhet; ty hon svarade endast: "der!*’
och pekade på salongdörrarne. Som
gästerna voro församlade i det inom salongen
befintliga stora högtidsförmaket, hörde ingen
Mannerstedts knackning. Han vågade
således, efter något betänkande, att stiga in.
Här syntes ingen lefvande varelse, utom ett
par små flickor, fem å sex år gamla, hvilka
stodo och betraktade några konstgjorda
frukter, under innerlig önskan att de måtte duga
att äta. De ljuslockiga euglarne vände sig om
vid det buller Frans förorsakade, och,
alldeles obekanta med hvad som passade eller
icke, sprungo de vänligt emot honom, såsom
mamma lärt dem emottaga alla gäster, för
att förtjusa dem och sedan infora dem till
sällskapet.
”Kom, kom och följ oss!’1 bådo de
skälmska ungarne. Mannerstedt, som hörde
röster i nästa rum, ville draga sig tillbaka;
men de små Evorna bådo så smekande, att
ban måtte följa med till pappa och mamma,
som annars skulle blifva så ledsna och tro
att fiertha och Hulda varit obeskedliga,
emedan den fremmande herrn gått bort. Han
kunde icke emotstå de oskuldsfulla
budbära-rinnorna af bopp och tröst. Han inbillade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
