Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rodnade starkt och var på vägen attgifva
kaptenen ett icke mindre frimodigt svar, an
det förra, då en sträng, allvarsam blick af
Kosa, hvilken de yngre syskonen älskade
mera än mamma sjelf, hejdade hans tunga. Tyst
satte han sina noter i ordning, och kapten
Ferdinand tilläde: "Är du, Rosa, i stånd
att af höra deras koncert, så måste väl jag
också kunna uthärda med den.”
”För min del,” inföll Rosa leende,
”uthärdar jag den med mycket nöje. Jag har
följt gossarnes framsteg från början; och som
de begge hafva fallenhet för musiken, godt
öra och en skicklig lärare, är den tid redan
längesedan förbi, som egentligen kunde anses
plågsam föi* finare musikaliska öron.’*
Rosa talade utan alla tecken till den
ringaste förlägenhet. Hon hade visserligen
önskat, rätt af bjertat önskat, att kaptenen
af-lägsnat sig före Mannerstedts ankomst;
många bevekande skäl förenade sig för en sådan
Önskan, och gjorde den naturlig; men då
hon märkte att Ling för ingen del syntes
hågad att dela den, utan tvärtom fann sig
föranlåten att stanna qvar så länge öfver
vanliga tiden, lyckades hennes bemödanden, alt
icke visa en skymt af det lilla missnöje hon
erfor, vid att se sin förhoppning stranda.
”Det är ju den unge lärde, hvilken valsade
med dig på vår förlofningsafton, som är
gos-taraes Apollo?” frågade kapten Ferdinand.
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
